Fridolin säger att skolpersonalen inte vet…

Under #tystiklassen beskriver fler än 1 700 skolelever hur de utsatts för sexuella trakasserier, över hela skalan, av andra elever och skolpersonal.

Vi väntade oss det redan när #metoo exploderade.

Vad är då Utbildningsministerns svar?

Jo, att skolpersonalen inte vet hur de skall agera när någon agerar kriminellt i skolan mot en elev.

En försynt fråga är om Gustav Fridolin menar det skall ageras annorlunda än om skolpersonalen är i samhället utanför skolan?

Eller har han rätt i att skolpersonalen inte vet?

Då räknas inte de som utför sexuella övergrepp in, men det skall väl förhoppningsvis inte vara en majoritet av skolpersonalen?

Regeringen med Utbildningsministern menar att skolpersonalen skall utbildas, informeras och få tydlig handledning i hur de skall agera när sexuella traksasserier sker.

Det är inte utan att man häpnar.

Menar han att skolpersonalen är helt utan grundläggande mänsklig funktion, intellektuellt eller emotionellt, för att förstå att det en medmänniska måste göra är att ingripa, att attackera den kriminelle och försvara den utsatta?

Så gör en frisk medmänniska. Det behövs ingen information eller utbildning.

Nu är det inte förvånande att skolan generellet inte agerar mot vare sexuella trakasserier eller ren mobbning. Allt bottnar i ledarskapet, eller avsaknaden av det.

Och att fisken ruttnar från huvudet och ned är skolan ett mycket bra exempel på, inte bara för att Gustav Fridolin är Utbildningsminster, utan att Regeringen styr och leder skolan, samt delar ut medaljer till de som är kriminella.

Och att det inte är något nytt, bara utan ledarskap, har vi tagit upp tidigare i flera inlägg.

Annonser

Vad bryr sig rektorn om #metoo?

Kampanjen #metoo har fått rättmätig uppmärksamhet och förhoppningsvis lever den kvar och gör tillräckligt djupt avtryck för att en förändring verkligen sker i rättskedjan och bland vanligt folk.

Tyvärr ger vitnessmål från svenska skolan inte mycket hopp i dagsläget.

I exempelvis SvD berättar en gymnasieelev om sin klass och att ”…en grupp killar tafsat, skämtat om våldtäkt…”.

Låt oss nu reda ut detta en gång för alla så att orsak och verkan är glasklart.

  1. Det är föräldrarna till en elev som ansvarar för sitt barns uppfostran, vilket resulterar i hur denne beter sig i samhället och mot andra människor.
  2. Det är elever, lärare och skolpersonal som har möjlighet att observera och uppmärksamma vad som händer i skolan. I detta ingår att som medmänniska ingripa om ett brott sker 4 Kap. 4b §  genom att skydda den som blir utsatt för brottet, avbryta ett brott och tillämpa det våld som nöden kräver 24 Kap. 1, 5 och 6 §§ samt kvarhålla till polis kommer.
  3. Rektor är den som leder skolans arbete inklusive säkerställa trygghet för eleverna och har möjlighet att exempelvis stänga av en elev, 5 Kap. 14§.

Så vi kan därmed konstatera att det inte är ”skolan” som har en skyldighet utan rektorn för skolan.

Men det här är pudelns kärna i Sverige, landet som drar sig in i det längsta för att peka ut en person som ansvarig, allra minst en elev som våldtagit eller misshandlat en annan elev. Så när du läser om händelser som ”våldtog elev men fick gå kvar” och ”misshandlade elev men fick gå kvar” så är det inte på brister i lagstiftningen som hindrar rektor att stänga av den kriminella eleven, eller för den delen polisanmäla en elev som misshandlar, mobbar, hotar eller sexuellt trakasserar andra elever.

Problemet är rektorn som är en usel ledare och därtill medkriminell som inte agerar när brott begås.

Detsamma gäller de anställda vid skolan som inte agerar och kräver att rektorn nyttjar sina befogenheter eller inte polisanmäler på egen hand.

En elev som utsätts för kriminalitet skall veta att denne skall kunna gå till en lärare, anställd eller rektor och få hjälp, om nu ingen av dessa själva observerat händelsen och direkt kunnat ingripa.

I dagens skola brister det i medmänsklighet och medkännande, liksom det brister i hela samhället.

Istället för att direkt agera och ta tag i ett problem med minimal kostnad i form av tid och resursanspråk, är vägen som en rektor väljer om de nu överhuvudtaget gör något att tillsätta en egen utredning via elevvårdsteam. Det är i detta forum som rektor med ett stort antal andra ur skolpersonalen börjar administrera och leka psykologer, polis, socialtjänst, advokat och domare (rättskedjan) när de startar ett elevvårdsärende och så småningom engagerar den kriminelles föräldrar och brottsoffrets för olika slags ”värdegrundsarbete” med endera alla skolans elever eller den kriminelles klasskamrater. Inte sällan initieras även samtal där den kriminelle och brottsoffret skall samtala med varandra och någon slags förståelse skall uppnås för den kriminelle.

I dessa elevvårdsmöten som tar mycket tid i anspråk av skolans personal, d.v.s. en avsevärd del av skolans resurser, produceras ingen som helst nytta för eleven som utsatts för brott. Det är kvasisamtal som får skolans personal att känna att de gör något och kunna visa på handlingskraft, istället för att avslöjas som inkompetenta, även detta en del av dagens samhälle som är fyllt med både aktiviteter och roller som inte tillför något som helst värde utan endast kostar pengar och i skolans fall, även ökar det mänskliga lidandet; brottsoffrets lidande. Och dessa icke värdeskapande personer får till råga på allt betalt för den tid de spenderar på att öka lidandet.

I ett friskt samhälle agerar medmänniskor och rättskedjan instinktivt med korta snabba insatser mot den kriminelle. Det innebär att den kriminelle direkt när de första tendenserna visar sig redan i förskoleklass eller årskurs ett, eftersom en kriminell inte blir det plötsligt i årskurs 7, tar läraren tag i denne och förklarar att ”det där gör du aldrig om” på det sätt som krävs för att tidigt kväsa beteenden som aldrig kan vara acceptabla i ett samhälle. Samtidigt kontaktar rektor samma dag den kriminelles föräldrar och kräver att de omedelbart åtgärdar det oönskade beteendet eller så stängs eleven av från skolan.

Det fåtal som inte lär sig av dessa korta och precisa insatser kommer i något läge att uteslutas från skolan och samhället och tas hand om av rättskedjan, men det blir väldigt billigt för skolan och brottsoffret får omedelbart den hjälp som behövs och skolan visar vilka värderingar som gäller. Det är ett värdegrundsarbete som inte bygger på powerpoints och ansvarslöshet utan på synlig medmänsklighet.

För detta krävs alltså inga nya lagar.

Rektor kan agera omedelbart och skulle rektor på något sätt motarbetas av sin styrelse (för en friskola) eller förvaltning/kommunstyrelse (för kommunal skola) finns lagar att luta sig mot liksom möjligheten att använda sig av media och kampanjer i stil med #metoo för att få bort olämpliga ledare ovanför rektor.

Allt handlar om ryggrad och ledarskap.

Och genom att visa det redan i skolan kommer betydligt färre behöva uppleva det som kampanjer som #metoo nu bär vittnesbörd om.

 

Hur mycket pengar får man tjäna på skolan?

Det är engagerade lärare och rektorer som Jan Nordin som behövs i Sverige.

Läs mer om hur hans skola går ekonomiskt.

I sin artikel via Svenskt näringsliv föreslår han bl.a. följande:

• Koppla bort kommunerna från styrningen av skolan, det finns ingen kompetens i de flesta kommuner att klara det arbetet. Det skulle dessutom spara massor av pengar som kunde användas inom skolan till mycket större nytta. (Helt rätt utifrån vår erfarenhet).

• Låt skolor eller skolområden vara självstyrande, det skulle öka engagemanget både bland lärare och föräldrar, vilket är absolut nödvändigt för en positiv utveckling. (Blir automatiskt fallet vid frikoppling från kommunen, men därefter beroende på vem den nya huvudmannen blir).

• Utveckla samtidigt den nationella kontrollen och stöttningen av skolor. Fråga lärare och föräldrar! De vet mycket väl vad som bör följas upp. (En kontroll behöver ha ett mått att ställa mot, där vi dels förespråkar ”noll underkända elever” som grundläggande krav, därtill att det skall ske kontrollprov med rättning av personer obundna till skolan i fråga).

• Inför regler liknande de som gäller för t.ex. revisions- eller advokatbyråer; endast pedagoger får äga friskolor (eller åtminstone vara i majoritet). Vår skola är ett lysande exempel, men det finns många fler. (Ser vi inget som helst skäl till, eftersom det innebär skråväsende och hindrar nytänkande och talet om ”positiv utveckling” ovan. Däremot kommer det krävas kunskap och erfarenhet av lärande för att lyckas och det lär de insiktsfulla dra nytta av).

Den stora frågan är varför han inte förespråkar stiftelse som enda godkända driftsform? Det Jan Nordin talar om i sin text om att spara vinst till dåliga tider, fungerar lika bra med stiftelser utan vinstbegränsningar.

Och ett annat förslag som borde ha kommit från Jan Nordin med tanke på att han talar utifrån sin egen erfarenhet, skulle ha varit att inte tillåta privatägda koncerner, d.v.s. att flera skolor tillsammans ägs av en ägare. Det låter på Jan Nordin som att han har en skola och att det går utmärkt att driva den enskilt. En sådan begränsning kan bli svår att tillämpa utan fyrkantigt regelverk, som maximalt antal lärare i en skola eller maximalt antal elever, men det borde också ha kommit som förslag. Då skulle räntesnurror, uppköp och stordrift inte finnas i samma mening som ordet skola.

Lär dig mer om hur vinster i skolan uppstår och varför det är riskfritt.

Ditt barns lärare kanske inte kan tala och förstå svenska

Här ett exempel på hur lärarlegitimationskrav slår mot skolan.

Grunden för att lära sig något är att förstå det språk som används och för att klara sig i det land man lever som vuxen behöver man givetvis kunna tala, skriva och förstå landets språk.

Det är självklart därför det viktigaste i svenska skolan att eleverna lär sig det svenska språket och utvecklar det med svensktalande kamrater, läsande av böcker och dialog med en lärare som talar svenska.

Att som i fallet Borlänge läsa följande citat när det visade sig att föräldrar klagat på att klassföreståndare och lärare inte kunde tala eller förstå svenska:

”Borlänges chef för för- och grundskolor, Ulrika Forsell, ombads av DT kommentera de svenskklena klassföreståndarna.

– Jag ser det som en tillgång. Det är så samhället ser ut och det är så vi vill ha det, ett rikt kulturellt samhälle,…”

Och

”Ansvarig politiker, Mari Jonsson (S), var till och med nöjd: ”I dag när det är så stor brist på lärare är jag glad att vi har rekryterat flera personer med utländsk bakgrund som har akademisk utbildning”.”

Visar som vanligt var problemet sitter, i ledningen.

Fisken ruttnar som alltid från huvudet och ned.

Enda lösningen är att skära bort det ruttna och jobba sig nedåt.

Och självklart är lärarlegitimation inte en garanti heller för kompetens eller förmåga hos lärare, utan endast ett skråtänkande.

Självklart skall Reepalus förslag skrotas då stiftelser är svaret

Detta inlägg är en replik till Mp-politikernas inlägg i SvD som inte togs in av dito tidning.

Illmar Reepalus förslag till vinstbegränsningar visar på en total oförståelse för vad som driver ett företag, dess ledning och ägare.

Han har gått vilse i teknikaliteter med sin begränsade insikt i möjligheter till kreativ bokföring som finns hos både kriminella och laglydiga.

Det enda fungerande systemet för att främja valfrihet, minimera risken för fusk och att säkerställa att verksamhetens innehåll är i fokus är att helt förbjuda aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, ekonomiska föreningar och enskilda firmor inom verksamhet som finansieras av medel från offentlig verksamhet, direkt eller indirekt.

Kvar står endast stiftelser som driftsform.

Och för att säkerställa rätt syfte behövs en lagstiftning som sätter ramarna för stiftelserna.

En stiftelse skall heller ej kunna äga andra driftsformer och på så sätt göra omfördelningar inom en koncern eller liknande, eller göra affärer med verksamheter som ägs direkt eller av närstående till stiftelsens styrelse eller ledande personer.

Med rätt syfte kommer verksamheten vare sig det är inom exempelvis sjukvård, skola, dagis eller äldrevård självklart att kunna göra vinst och därmed även ges möjlighet att kunna premiera sin personals arbete med att effektivisera och topprestera, med exempelvis högre löner medan konkurrerande stiftelser som är mindre innovativa och med sämre förmåga att attrahera brukare, ledare och medarbetare kommer slås ut.

I så personalintensiv verksamhet som nämnda exempel inom sjukvård, skola, dagis och äldrevård behövs nytänkande liksom ett stort personligt engagemang hos ledare och medarbetare för att skapa det sanningens ögonblick, mötet mellan verksamhet och brukare, som krävs för att kunna tala om hög kvalitet.

Det enda sättet att uppnå det är med styrelse och ledning som tillsammans med medarbetarna skapar en kultur som andas ”att göra rätt för sig” vilket är långt från dagens ”att vara smart”, ”att skylla på andra”, ”att sko sig när möjlighet ges”, ”att kräva”, ”att jobba hemifrån”, ”jag bara lydde order”, ”dagens lagstiftning ger den möjligheten” och liknande egenskaper hos dagens ägare, styrelser, ledning och medarbetare som får till följd att patienter dör i väntrummet, att elever får för höga betyg, att vinster går till utdelningar före verksamhetsutveckling m.m.

Oavsett hur valfriheten skall se ut i framtiden, är stiftelseformen den grundbult som säkerställer att de som arbetar har brukaren i fokus och inte mammon.

Med stiftelseformen är det sanningens ögonblick som är bärande för verksamheten och förmågan att utveckla arbetsformer, pedagogik, vård, tekniska hjälpmedel etc.

För det behövs ingen omfattande utredning, utan endast en detaljering av ett gemensamt ramverk för syfte samt ett förbud mot alla andra driftsformer inom verksamhet som finansieras av medel från offentlig verksamhet, direkt eller indirekt.

Jag har med detta givit utredningen dess direktiv och inriktning och förväntar mig ett färdigt förslag innan utgången av 2017 initierat av Regeringen via Miljöpartiet som kan bli lag 2018.

Bild

Så här i skolstartstider är det läge för dig som förälder att hjälpa ditt barn att hitta drivkraften

Är du säker på att du valt rätt skola till dina barn?

Det är snart på semestrarna och vad är då lika självklart som kräftpremiären?

Jo, att media intresserar sig för skolan då höstterminen snart drar igång.

Det är självklart lika trevligt som när en ny årstid gör entré, men det tycks vad gäller skolans område vara lika lite att göra åt som med väder och vind.

Nu lyfter SvD upp två faktorer som de menar stöds av forskning som relevant för elevernas resultat:

  • Lärarnas kvalitet
  • Antalet lärarledda timmar

Och för dig som vill lära dig något om hur svenska skolan svarar upp mot dessa två parametrar så rekommenderas du att läsa

  1. 2006 års rapport
  2. 2009 års rapport
  3. Det som inte mäts finns inte

Den modell som togs fram i början på år 2000 och som använts av flera kommuner och privatskola, visar hur dessa två parametrar står sig för respektive skola.

Det som skribenten Lydia Wålsten vid SvD inte frågar sig är hur det kommer sig att det inte finns aktuell information per skola om dessa två faktorer.

Resultatet är nedslående.