Category Archives: Skolans uppgift

Faktaresistens inom svenska skolan – ett kort steg till mobbning

Det är nästan renande att ta del av artiklar om hur Skolverket enligt författarna ”trollade bort krav på faktakunskaper” och att lyssna på intervjun i SR med Skolverkets generaldirektör mellan 1991 och 1999, Ulf P Lundgren .

Plötsligt framstår motståndet vi mötte, när Mikael Flovén skapade mobilt lärande i Sverige och världen, förståeligt.

Mobilt lärande var baserat på tanken att repetition är basen för all kunskap och att det krävs faktakunskaper för att kunna gå vidare i lärandet och utvecklingen inom vilket område som helst.

Vi började med språk, dels för att det var spanskan som upphovsmannen Mikael Flovén upptäckte att han tappat då det inte fanns möjlighet att öva på spanskan då den inte fanns naturligt vare sig i den professionella eller privata miljön.

Att då ha en virtuell lärare som anpassade lärandet till varje persons nivå och ambition var visionen, kombinerat med att den virtuella läraren skulle finnas tillgänglig hela tiden och kunna nyttja tid som annars inte användes till något speciellt, som transporter och håltimmar.

Läs gärna hela historien om mobilt lärande, m-learning och mobile learning som den beskrivits av Mikael Flovén.

Så här i efterhand och med framförd fakta om hur det Pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE) slagit sina klor i svenska skolan sedan åtminstone 90-talet med bas i Skolverket, lärarutbildningen och därmed även i själva skolan, är det inte underligt att trots de stora framgångarna försöken med mobilt lärande i ett antal grundskolor i början av 2000-talet, att motståndet hos många lärare var så stort.

De opponerade sig mot denna typ av lärande, faktakunskaper som ord, uttryck, grammatik och att nöta in kunskaper genom att den virtuella läraren ställde frågor till eleven om sådant denne inte behärskade.

Visst fanns det lärare som var positivt inställda och som var de drivande och medverkande i att använda tjänsten, liksom även skolledare, annars hade det aldrig gått att genomföra försöken, men bland de andra som fanns runt omkring var skepsisen stor och de negativa kommentarerna många. Alla slags problem och tvivel såddes även när mobiltelefoner tillhandahölls gratis åt alla elever som inte hade en telefon, när den virtuella läraren användes utanför skoltid och med ifrågasättande av den vetenskapliga grunden för tjänsten.

Men nu står det klart att det var hela det pedagogiska ideologiska etablissemanget som mobiliserades eftersom det gick på tvärs med vad de själva förespråkade. Inte för att hjälpa eleverna att lära sig, eller för den delen att bibehålla kunskaperna som förvärvats, vilket var Mikael Flovéns själviska målsättning för egen del med mobilt lärande.

Och att det kan kosta på att vända sig mot pedagogiska ideologiska etablissemanget kan du ta del av i denna intervju av SR med professorn Jonas Linderoth som skrev boken ”Lärarens återkomst”.

Annonser

Varför premierar SvD skolor som underminerar svenska språket?

Engelska skolans grundare Barbara Bergström fick pris av SvD för 2018 års affärsbragd.

Låt oss bortse från de förtjänster som torde gå att räkna upp om inte i alla men säkerligen flera skolor i koncernen Engelska skolan.

Vad innebär det egentligen för eleverna att bli undervisade på engelska i Sverige.

Ja, inte i engelska utan på engelska.

Skolverket har publicerat en rapport i ämnet som du kan ladda ner och läsa här.

Tydligen utvecklas engelskan blygsamt bättre än de som inte undervisas på engelska.

Men det oroande är att elevernas svenska sägs vara sämre eller lika som de som undervisas på svenska.

”Forskarna fann att ESU-elevernas engelska utvecklades bättre än kontroll-klasserna i vissa avseenden, men inte i andra. Denna relativt blygsamma utveckling av engelskan – i förhållande till vad många aktörer förväntar sig – är i linje med tidigare undersökningar av engelskspråkig undervisning i Sverige.3 ESU-klassernas utveckling i svenska var samtidigt i vissa avseenden sämre än kontrollklassernas, men lika i andra. I denna del skiljde sig resultaten mellan de tre skolor som undersöktes.”

Och eftersom jämförelsen görs med samma elevkategorier har den felkällan eliminerats.

”Eleverna på utbildningar med engelskspråkiga inslag är statistiskt sett en grupp med gynnsamma förutsättningar för goda studieresultat. Det är en större andel kvinnor och en mycket större andel barn till högutbildade föräldrar, jämfört med både riket och med de program som är vanligast att ha ESU på.

ESU-eleverna har klart högre grundskolebetyg med sig när de börjar på gymnasiet, både i ämnet engelska och i genomsnittet för alla ämnen. Också jämfört med motsvarande grupp sett till bakgrunden har ESU-eleverna högre grundskolebetyg från grundskolan. Exempelvis har den mindre andel pojkar som kommer in på utbildningar med engelskspråkiga inslag, högre grundskolebetyg än andra pojkar. Några av ESU-skolorna hör till de skolor i Stockholm som har bland de allra högsta antagningspoängen till gymnasiet.”

Och som SvD själva sammanfattar rapporten:

”Motsvarande ordförråd undersöktes: betydelse, dock, i överensstämmelse med, likväl, medföra, redogöra för med flera. Elever med riktigt mycket undervisning på engelska skrev sämre i slutet än i början av gymnasiet. Elever med högst 50 procent undervisning på engelska hade samma stigande kurva som kontrollgruppen.

Samma sak för rena språkfel i svenskuppsatserna. De minskade hos elever med undervisning på svenska eller med begränsad undervisning på engelska, men ökade hos dem med nästan allt på engelska.

De engelskundervisade gymnasisterna klarar alltså inte att utveckla en avancerad svenska. Engelskan utvecklas visserligen, men inte så mycket som man kunde förvänta sig.”

SvD ger alltså pris till en person som verkar för att försämra svenska språket hos sina elever.

Det är inte utan att värdet av den utmärkelsen tycks vara lika högt som trovärdigheten hos Svenska Akademien år 2018.

Om detta resultat består är det dags för Sverige att stänga igen de engelskspråkiga skolorna.

Istället behöver självklart Sverige satsa på det egna språket, svenskan, i alla årskurser.

Och risken är att SvD:s pris för årets affärsbragd likt priset årets svensk glöms bort.

Finland på väg att krascha?

Finland har toppresultat i PISA och reformerar nu sin skola.

”Lärarna ska bli mer handledare än lärare, eleverna ska vara mer aktiva i sin kunskapsinhämtning och landet strävar bort från så kallad katederundervisning.”

Du kan läsa mer om det i SvD.

Läraren Hanna Niemeläs entusiasm och okunskap är viktig att lyssna till. Hon är:

”… anhängare av idéer som informellt lärande, aktiva elever och ämnesöverskridande undervisning. Hon menar att den nya tekniken lämpar sig extra väl för den typen av lärande.

– Elever ska inte lära sig saker enbart i klassrummet. Lärande är ett mind set, det sker överallt. I de här ämnena, programmering och robotteknik, lär sig dessutom lärare och elever samtidigt.”

Se det hon säger i slutet; att lärare lär sig.

Så har då även Finland drabbats av sjukan hos Sveriges lärare.

Lärarna kan ingenting om ämnena programmering, robotteknik, AI eller det som förut gick under beteckningen ”IT”.

Men de vill lära sig själva och vara en del av samhällsutvecklingen, dock med betalning och under sin egen arbetstid. Det här är en stor anledning till att vi har den undervisning vi ser i dag i Sverige, låtsaslärare.

Självklart skall ämnen som programmering och robotteknik kunna finnas på schemat, men då behöver skolan endera utöka timmarna eller stryka andra ämnen, inte ändra lärarens roll eller sätta in okunniga lärare som låtsaslärare, eller ”handledare” som det så fint kallas ibland, så även i denna artikel, d.v.s. leka universitetslärare som är handledare till studenter som skriver en omfattande uppsats.

Det är inte låtsaslärare elever i grundskolan behöver.

Robotteknik som nämns i artikeln är förövrigt mer likt ämnen som teknik eller slöjd:

”Under lektionerna i robotteknik har han designat en drönare, som sen har skrivits ut i 3d-skrivaren i skrubben. Det gäller att göra en drönare som är lätt nog för att flyga, men ändå tillräckligt tålig och robust för att klara en krasch.”

För att lära sig snabbt behövs en lärare som kan ämnet och fort kan visa eleverna hur de tar sig vidare, tillhandahåller en röd tråd i undervisningen och fort kan överföra sitt kunnande.

Det gäller inte minst ett ämne som programmering där det skulle kunna handla om att förstå och skriva maskinkod för att därefter in i naturliga språk. När eleven lärt sig ett eller ett par av dessa blir det lätt att ta till sig fler om intresse finns,men framförallt får eleven möjlighet att själv skapa program snabbt för olika ändamål, endera inom andra ämnen eller av rent eget intresse. Det är dock ett helt eget ämne som också kräver kunniga lärare som snabbt kan visa vägar runt praktiska hinder.

Finland låter lärare utan gedigen kunskap i programmering och robotteknik vara ”handledare”. Det är en väg som luktar återvändsgränd och samtidigt tappa kunskap i andra ämnen eftersom det inte betonar det som är bildning.

Till de finska lärarna, ja även de svenska som inte kan något om programmering och robotteknik så föreslår vi att titta på dessa UR-program till att börja med.

Och som rekommendation till svenska skolan; öka utbildningstiden till att även inkludera lördagar. Det plus längre dagar för att hantera fler ämnen som programmering, robotteknik, bildning och läxläsning i skolans regi lägger grunden för att satsa på skolan.

Har du överhuvudtaget läst ”Barnkonventionen”?

Det slängs då och då med ”Barnkonventionen”, ”Europakonventionen” och andra lagrum eller internationella överenskommelser när det är tal om rättigheter och skyldigheter.

Nu pågår en debatt om konfessionella skolor och en av dem som slänger sig med konventioner, Europadomstolen och FN är Antje Jackelén, som talar för sin sjuka mor i SvD.

Hon uttalar sig starkt för rätten till konfessionella skolor, naturligtvis. Det ironiska är att hon inte uteslutande talar sig varm för kristna skolor, utan för utökning av alla möjliga slags konfessionella skolor, Nu är det mer ett tecken på hur förvirrad den svenska kyrkan är, men ändå talande för att ärkebiskopen i Sverige önskar religionernas ökade inflytande på samhällsapparaten.

Det är dags att sätta ned foten i denna fråga.

Som nation behöver Sverige klargöra vad man vill få ut av den obligatoriska skolan utöver att lära sig grundläggande färdigheter som läsa, skriva och räkna. Är det att utbilda barn i människors lika värde, rättigheter och skyldigheter för att fortsatt främja en sammanhållen nation som talar svenska?

Som rättsstat behöver Sverige klargöra hur religiösa åskådningar som går på tvärsen med officiellt uttalade värderingar som alla människors lika värde och med samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, handikapp, ursprung, hudfärg etc. överhuvudtaget tillåts verka.

Vi ser i omvärlden vad religiös uppdelning medför, där vi inte behöver gå tillbaka till korstågen eller den till synes olösliga släktfejden mellan sunniter och shiiter. Nu är det hinduer som mördar muslimer i Indien, buddister mördar muslimer i Burma, muslimer dödar kristina i Syrien, muslimer dödar sekulariserade i Sudan o.s.v.

Går vi till USA så är hela samhällen uppdelade i religiösa grupperingar, vilket återspeglar sig i boendeområden. Ett land som är fyllt av religiösa flyktingar och lycksökare under århundraden.

Sverige har varit religiöst homogent sedan asatron trängdes undan av kristendomen, som bekant inte utan våld då heller.

Varje religion innehåller sin uppfattning om vad som är rätt och fel, hur en människa skall leva och förhålla sig till sina medmänniskor, vad livets mening är och hur mycket religionen har rätt att blanda sig i andra människors liv.

Det är helt nödvändigt att staten inser att alla religioner försöker pådyvla sin uppfattning på samhället det befinner sig i och att det beror på statens maktutövning om en eller flera religioner tillåts bryta mot statens ambition med samhället.

Slutsatsen kan endast vara att om Sverige som nation vill hindra splittring mellan intolleranta grupperingar baserat på religiös åskådning, är det staten som har monopol på vad som är rätt och fel och hur människor skall leva. Detta har till nu grundat sig på alla människors lika värde och med samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, handikapp, ursprung, hudfärg etc.

Med konfessionella skolor släpper staten lös krafter som inte ser att dessa värderingar är grundläggande och att religiös åskådning tillhör den privata sfären.

Den enda lösningen är att helt sluta finansiera konfessionella skolor och att stänga dem med omedelbar verkan då de agerar söndrande mot samhället, i detta fall mot Sverige.

Om sedan kristendom, islam, hinduism, buddism, judendom m.fl. och deras företrädare i media säger sig stå bakom nämnda värderingar så är det självklart bra, men det är endast vad de säger för att vinna fördelar och kunna fortsätta verka långsiktigt.

Religioner har inga kvartalsmål eller ens femårsplaner. De arbetar under årtionden och sekler för att nå sina positioner.

Tvärtom behöver Sverige som stat ta sig in i den privata sfären, i hemmen, för att sprida statens värderingar om alla människors lika värde och med samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, handikapp, ursprung, hudfärg etc. Och det är en bra början med skolan genom att långsiktigt arbeta med alla elever och ungdomar.

Det enda rätta att förbjuda skolor med konfessionell inriktning.

Religion hör i Sverige endast hemma som ett ämne för att informera om vad de står för och hur de motsäger Sverige och statens intentioner med ett gott samhälle.

Tid med elev – en bristvara

I SvD i söndags den 21:a januari så uppmärksammas att eleverna vid Universitet och högskolor får allt mindre tid med läraren.

De främsta orsakerna till detta uppges vara

  1. Statens finansiering som minskat med sju miljarder mellan 1994 och 2011, som anses relaterat till det s.k. ”produktivitetsavdraget” d.v.s. näringslivets produktivitetsökning används för att minska den högre utbildningens finansiering.
  2. Det anses ofint att undervisa, istället vill lärare och professorer forska, eller på näringslivsjargong: osexigt.

Uppenbarligen är det inte samma problem vid exempelvis Stanford i USA, som omnämns i artikeln. Där är det fint att undervisa och det ställs höga krav på att kunna undervisa för att ens bli anställd som lärare, samtidigt som det betalas ordentligt. Siffran 70% anges också som andelen undervisning för en lärare vid Stanford.

I dagens Sverige berättar en historielektor att han lade 2,5 gånger mer tid på samma kurs på 80-talet än vad han i dag gör.

Det är det utbudsteoretiska inslaget.

Vad gäller efterfrågan så är det inte nytt att det redan på 80-talet fanns önskemål om mer tid med lärare, men det var kanske mer av intresseskäl, och nog fanns det individer som lyckades komma in på exempelvis ekonomlinjen utan att kunna räkna.

Och med den allt sämre kvaliteten på lärare i grund- och gymnasieskolan, samt att det som följd spottas ut elever med bristande kunskaper som ändå tas in i det svällande Universitets- och högskolemaskineriet, menar artikeln att efterfrågan på mer tid med lärare blir ännu mer akut. I rubriken sammanfattas det som: ”Katastrof för svaga elever”.

Nu är det inget nytt att det är tid med elev som är grunden för all undervisning. Se exempelvis KMF Ventures banbrytande forskning inom området i början av år 2000.

Naturligtvis förutsatt hög kvalitet på läraren och dennes undervisning, inte som anges i artikeln att seminariets första timme körs lärarlöst då det inte finns finansiering att betala för undervisning.

Kvaliteten i mötet med elev och andelen tid med elev sätter tonen redan i grundskolan. Det är där lärarna skall styras med ekonomiska medel och tydliggöras att det är mötet med elev som är det fina och värdefulla i all slags lärande.

Men denna insikt är ingalunda unik. I alla möjliga sammanhang i Sverige så premieras inte det gedigna arbetet, vare sig det är i näringslivet, det offentliga eller som facklig representant. På många ställen är det betydligt mer lukrativt att sitta som mellanchef, samordnare eller fackrepresentant än att arbeta.

Är du säker på att du valt rätt skola till dina barn?

Det är snart på semestrarna och vad är då lika självklart som kräftpremiären?

Jo, att media intresserar sig för skolan då höstterminen snart drar igång.

Det är självklart lika trevligt som när en ny årstid gör entré, men det tycks vad gäller skolans område vara lika lite att göra åt som med väder och vind.

Nu lyfter SvD upp två faktorer som de menar stöds av forskning som relevant för elevernas resultat:

  • Lärarnas kvalitet
  • Antalet lärarledda timmar

Och för dig som vill lära dig något om hur svenska skolan svarar upp mot dessa två parametrar så rekommenderas du att läsa

  1. 2006 års rapport
  2. 2009 års rapport
  3. Det som inte mäts finns inte

Den modell som togs fram i början på år 2000 och som använts av flera kommuner och privatskola, visar hur dessa två parametrar står sig för respektive skola.

Det som skribenten Lydia Wålsten vid SvD inte frågar sig är hur det kommer sig att det inte finns aktuell information per skola om dessa två faktorer.

Resultatet är nedslående.

Det är skolans ansvar att erbjuda eleverna hjälp med läxorna

Behövs läxor?

Vad innebär det att ge läxor till elever som har föräldrar som inte vill och kan hjälpa sina barn eller rentutav motarbetar sina barns studier?

Staten har åtminstone kommit fram till att skolan skall hjälpa elever med läxorna och för det vaskat fram ”läxhjälpsbidraget” som kommuner och deras skolor kan ansöka om.

Det är inte utan att man frågar sig vem som skall utföra detta läxhjälpsstöd?

Sannolikt är det samma lärare som redan finns i skolan.

Kanske det är studenter som kallas in, alternativt privata företag som säljer sina tjänster där studenter eller lärare gör jobbet mot betalning från skolan eller kommunen.

Men på vilket sätt är det nytt?

SvD vill verka banbrytande och talar i braskande rubriker om att ”Läxhjälpen går till fel elever”.

Men det är ingetdera.

Rapporten om bristen på stöd till elever som riskerade underkänt publicerades redan i januari 2014, då utan intresse från SvD.

Och inte är det heller någon nyhet att oavsett förutsättningarna som finns i samhället behöver skolan flytta om sina resurser så att de går till mötet med eleven, vilket självklart inkluderar läxhjälp och all slags hjälp överhuvudtaget för att nå nollvisionen vad avser antalet underkända elever.

Man behöver inte vara intelligent för att bli godkänd i skolan.