Category Archives: Skolans uppgift

Det är skolans ansvar att erbjuda eleverna hjälp med läxorna

Behövs läxor?

Vad innebär det att ge läxor till elever som har föräldrar som inte vill och kan hjälpa sina barn eller rentutav motarbetar sina barns studier?

Staten har åtminstone kommit fram till att skolan skall hjälpa elever med läxorna och för det vaskat fram ”läxhjälpsbidraget” som kommuner och deras skolor kan ansöka om.

Det är inte utan att man frågar sig vem som skall utföra detta läxhjälpsstöd?

Sannolikt är det samma lärare som redan finns i skolan.

Kanske det är studenter som kallas in, alternativt privata företag som säljer sina tjänster där studenter eller lärare gör jobbet mot betalning från skolan eller kommunen.

Men på vilket sätt är det nytt?

SvD vill verka banbrytande och talar i braskande rubriker om att ”Läxhjälpen går till fel elever”.

Men det är ingetdera.

Rapporten om bristen på stöd till elever som riskerade underkänt publicerades redan i januari 2014, då utan intresse från SvD.

Och inte är det heller någon nyhet att oavsett förutsättningarna som finns i samhället behöver skolan flytta om sina resurser så att de går till mötet med eleven, vilket självklart inkluderar läxhjälp och all slags hjälp överhuvudtaget för att nå nollvisionen vad avser antalet underkända elever.

Man behöver inte vara intelligent för att bli godkänd i skolan.

Hemläxor skapar klyftor i samhället

”Konsekvensen av att skolan lägger över ansvaret för elevens utbildning på föräldrarna är att 25 procent av eleverna idag går ut årskurs nio med ofullständiga betyg. Vi skulle kunna pressa ner den andelen till 0 procent.”

Redan i årskurs ett får sjuåringarna hemläxa. Många barn längtar efter att få hemläxa när de börjar skolan. Hemläxa är för barn en magisk del av att växa upp och bli äldre. Men för de flesta barn slutar hemläxan tidigt att vara magisk och speciell. Istället blir hemläxan något jobbigt och oönskat.

Men ingen tycks fråga sig vad syftet är med hemläxan. Vill skolan att eleven skall lära sig skolämnen eller att elevens kunskaper skall kontrolleras utanför skolan? Och är tanken att eleven skall göra det på egen hand eller att någon annan skall involveras? Och vem är i så fall denna ”någon annan”?

För den som är förälder och har barn i skolan är det solklart vem denna ”någon annan” är. Det är du som förälder som förväntas lära eller kontrollera ditt barn. Varje vardag skickas hundratusentals elever hem med läxor. Och skolan förväntar sig att du som elevens förälder skall utföra arbetet med att lära ditt barn.

Konsekvensen av att skolan lägger över ansvaret för elevens utbildning på föräldrarna är att 25 procent av eleverna idag går ut årskurs nio med ofullständiga betyg. Vi skulle kunna pressa ner den andelen till 0 procent om skolorna själva gjorde det arbete de är satta och får betalt att göra, att utbilda våra barn.

Dessutom följer skolans övervältrande på föräldrarna inte skollagen. I skollagen 2§ står det: ”Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom.” Vidare i 3§ står det att: ”Kommuner och landsting är skyldiga att för undervisningen använda lärare, förskollärare eller fritidspedagoger som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva.”

Föräldrar har ingen utbildning som lärare. Föräldrar är väldigt olika som grupp. Självklart finns det fantastiskt engagerade föräldrar som förmår svara på sitt barns frågor och förklara på ett sätt som inte ens majoriteten av Sveriges behöriga lärare klarar av. Men vart skall den elev vända sig som har föräldrar som kan mindre än sina barn, föräldrar som inte bryr sig, föräldrar som är missbrukare, föräldrar som talar illa om utbildning och kunskap, föräldrar som inte har tid då de är ensamstående och heltidsarbetande med flera barn eller föräldrar som vill engagera sig men som är odugliga på att förklara och lära ut?

Vi kan konstatera att skolan inte följer skollagen när de ger läxor som skall göras tillsammans med andra än skolans lärare.

Problemet med mängden läxor och oförmågan hos vissa föräldrar att hjälpa sina barn har numera tagit sådana proportioner att det till och med växt fram en marknad för läxläsningshjälp mot betalning. Idag finns även företag som via kommunen erbjuder icke behörig personal som läxläsningshjälp. Måste man som elev i Sverige numera vara beredd att betala för att få den hjälp man behöver?

Varför tillhandahåller inte skolan läxläsningsstöd dygnet runt med den egna personalen? Det är skolorna som har utbildad och behörig personal. Det är inte på grund av resursbrist då det är känt från flera undersökningar att lärarna endast lägger 30-40 av sin arbetstid på elevens lärande.

Varför gör inte alla skolor sitt arbete istället för att försöka lägga över ansvaret på föräldrarna? Varför har inte alla skolor en nollvision för antalet underkända elever i skolan?

Stäng de religiösa skolorna

Det har blossat upp en debatt om konfessionella skolor, eller i folkmun religiösa skolor.

Nu senast ondgör sig Sven Magnusson vice ordförande för Kristna Friskolerådet, tänk att det ens finns en sådan sammanslutning, över att kristna skolor dras med av kammen när muslimska skolor givits tillstånd till könsuppdelade lektioner.

Han har naturligtvis rätt i att det inte är korrekt att likställa konfessionella skolor som inte driver könsuppdelade lektioner, med de konfessionella som bedriver identitetspolitik.

Att Skolinspektionen ger tillstånd till identitetspolitik i svenska skolor är självklart horribelt och rimmar på intet sätt med synen på människor lika värde, jämlikhet och likhet inför lagen. Nästa steg i den trappan torde vara olika betygsskalor liksom undervisningens innehåll för att skydda det ena eller andra könet, läs flickorna för det är de som historiskt och i exempelvis extrema uttolkningar av valfria religioner är de som begränsas i sin möjlighet att utvecklas.

Men det finns anledning att stanna upp och fundera på varför religiösa friskolor överhuvudtaget tillåts i Sverige, ett land som avskilt den kristna kyrkan från statsmakten och sekulariserat landet till den grad att kristendomen inte längre är statsreligion, utan den enskildes ensak.

Det reser några jobbiga frågor.

  1. Varför skall staten som ickereligiös finansiera religioners spridning med skattepengar som med tanke på hur troendet ser ut i Sverige kommer från icke troende?
  2. Vad får en uppdelning av människor i religiös åskådning för effekter på de unga som går i skolan vad gäller tolerans och accepterande av de som inte hyser samma värme för just den religion som den skola de unga går i?

Den som funderar en stund borde komma fram till att vitsen med den svenska skolan är förutom att skapa en förståelse för hur samhället fungerar och ge kunskaper som bas för att vidareutbilda sig inom olika områden och yrken, att skapa en samhörighet och en fungerande samhällsindivid som fungerar med andra människor och som inte klassificerar de utifrån hudfärg, kön, längd, sexuell läggning, uppväxt eller annan variabel som kan utgöra grund för att skapa vi och dem.

Självklart kan inte det tillåtas skolor som har en uppdelning av elever eller vilka som överhuvudtaget bereds plats utifrån sådana parametrar.

Slutsatsen är därmed att inte heller religiös övertygelse hos föräldrarna eller ungdomen skall tillåtas som grund för en skola då det motverkar en gemenskap och samhörighet i vårt samhälle.

Ett fackförbund vill ha kunskap i skolan som fokus

Oj, uttrycker Lärarnas Riksförbund ett behov av kunskap?

Det är hoppingivande i det annars så mörka skolväsendet.

Men det är en röst och den betyder ingenting innan Riksdag och Regering som huvudansvariga tar sitt ansvar och fattar beslut.

Vilka beslut som de skall fatta hittar de här på 4RIL helt gratis.

Nya problem i skolan som bottnar i bristande ledarskap

Mobbning och uselt ledarskap är väl känt i skolans värld, men nu har vi nått nya höjder i och med rapporteringen från Borlänge där elever som inte är muslimer, åtminstone inte muslimer på rätt sätt, d.v.s. som flicka inte täcker sitt hår med sjal, får skorna spolade i toaletten.

Tydligen spottar även elever på vuxna, med vilket vi får antaga menas lärare och annan skolpersonal, liksom att de inte får hjälpa vissa elever. Med detta är det lätt att antaga att det antingen är en kvinnlig lärare som inte får hjälpa en pojke som anser att kvinnor inte är lika mycket värda som män, eller att läraren inte är muslim och därmed ovärdig.

Nu är beteendet helt horribelt.

Tyvärr är nog situationen runt omkring ännu mer skrämmande då skolchefen inte säger sig känna till situationen.

Hur skall ett olagligt och tillika från alla grundläggande värderingar i Sverige, kunna kvävas i sin linda om inte högste chefen känner till vad som händer i den egna verksamheten?

Troligen talar skolchefen Stefan Forsmark inte sanning utan han har blundat för att det förekommer och hoppats att det skall gå över eller att han skall få ett nytt uppdrag någon annanstans innan bomben bristerade. Att kunna påstå en sådan sak är naturligtvis magstarkt, om det inte vore för att röster som Nancy Olsen offentligt bekräftar det redan kända för de verksamma i skolans värld.

Nu är det usla ledarskapet i skolan redan känt, men det är troligen inte bättre ovanför skolchefen varför det är dåliga odds för att Sverige skall våga ta tag och lösa problem med religionsfrihet, yttrandefrihet och trygghet.

Resultaten i Samhällskunskap och Historia lika illa som i Matematik och Fysik

Ytterligare två ämnen utmärker sig vid de nationella proven. Dels Samhällskunskap som utvecklas lika illa som Matematik och Fysik och dels Historia som har lika dåliga resultat som Matematik.

Nu omfattar tidserien endast tre år men sett till övriga ämnen är resultaten oroväckande, inte bara för att trenden eller nivåerna för andelen underkända pekar åt fel håll, utan för att Samhällskunskap och Historia är två fundamentala ämnen för att eleven skall förstå sin omgivning och sig själv i den.

Samhällskunskap NP åk 9

Med ungdomar som allt mindre förstår nuet och hur samhället fungerar tillika inte förstår att dagens samhällskunskap blir morgondagens historia, finns stora risker med hur de kommer att agera och se på sig själva och sin omgivning de kommande åren när de växer upp och blir vuxna.

Historia NP åk 9

Nu är dessa ämnen inget som PISA mäter och kan därför inte sättas i en internationell jämförelse, men det bör väcka många tankar och funderingar hos lärare, skolledare och politiker när resultaten är lika illa som i Matematik och Fysik.

En annan reflektion samma grupper borde ställa sig är hur det kommer sig att friskolorna uppvisar samma trend och dåliga resultat, endast på en lägre nivå. Det är mycket lätt att med detta som grund ställa upp hypotesen att friskolorna inte har tillfört något som helst till lärandet i Sverige.

Matematikresultaten fortsätter att försämras

I vår fördjupade analys av resultaten från nationella proven 2015 har turen kommit till respektive ämne.

Prov kan göras i Svenska, Engelska, Matematik, Fysik, Kemi, Biologi, Samhällskunskap, Religionskunskap, Historia och Geografi.

Inga skolor gör alla ämnesprov och flera gör endast ett fåtal.

Men med det sagt kastar vi oss över resultaten från 2013, 2014 och 2015 för att se hur det skiljer sig för respektive ämne och då specifikt Matematik och Fysik som är närbesläktade.

Som bilden nedan visar för ämnet Matematik har en kontinuerlig försämring skett över tiden både för kommunala skolor och friskolor.

Matematik NP åk 9

Det bådar inte gott för framtida internationella jämförelser som exempelvis PISA som gjordes 2015 och som kommer att  presenteras hösten 2016, även om huvudfokus för den studien var naturvetenskap.

Ett skäl är resultaten i Fysik som pekar på en liknande utveckling.

Fysik NP åk 9

Nu ingår även Biologi och Kemi i naturvetenskap och de ämnena har utvecklats i motsatt riktning, även om andelen underkända trots det är relativt hög med 7% underkända för kommunala skolor och 3% för de fristående i Biologi och motsvarande resultat för Kemi är 6% respektive 2%.

Matematik och Fysik visar alltså på en väsentlig försämring över tid för både kommunala skolor och friskolor.

Friskolorna kan alltså ej påvisa en bättre pedagogik än de kommunala när det gäller att komma tillrätta med andelen underkända elever i dessa ämnen.

Vi kommer i nästa inlägg beskriva en liknande trend för Samhällskunskap och Historia.