Category Archives: Så blir skolan bättre

Hur mycket pengar får man tjäna på skolan?

Det är engagerade lärare och rektorer som Jan Nordin som behövs i Sverige.

Läs mer om hur hans skola går ekonomiskt.

I sin artikel via Svenskt näringsliv föreslår han bl.a. följande:

• Koppla bort kommunerna från styrningen av skolan, det finns ingen kompetens i de flesta kommuner att klara det arbetet. Det skulle dessutom spara massor av pengar som kunde användas inom skolan till mycket större nytta. (Helt rätt utifrån vår erfarenhet).

• Låt skolor eller skolområden vara självstyrande, det skulle öka engagemanget både bland lärare och föräldrar, vilket är absolut nödvändigt för en positiv utveckling. (Blir automatiskt fallet vid frikoppling från kommunen, men därefter beroende på vem den nya huvudmannen blir).

• Utveckla samtidigt den nationella kontrollen och stöttningen av skolor. Fråga lärare och föräldrar! De vet mycket väl vad som bör följas upp. (En kontroll behöver ha ett mått att ställa mot, där vi dels förespråkar ”noll underkända elever” som grundläggande krav, därtill att det skall ske kontrollprov med rättning av personer obundna till skolan i fråga).

• Inför regler liknande de som gäller för t.ex. revisions- eller advokatbyråer; endast pedagoger får äga friskolor (eller åtminstone vara i majoritet). Vår skola är ett lysande exempel, men det finns många fler. (Ser vi inget som helst skäl till, eftersom det innebär skråväsende och hindrar nytänkande och talet om ”positiv utveckling” ovan. Däremot kommer det krävas kunskap och erfarenhet av lärande för att lyckas och det lär de insiktsfulla dra nytta av).

Den stora frågan är varför han inte förespråkar stiftelse som enda godkända driftsform? Det Jan Nordin talar om i sin text om att spara vinst till dåliga tider, fungerar lika bra med stiftelser utan vinstbegränsningar.

Och ett annat förslag som borde ha kommit från Jan Nordin med tanke på att han talar utifrån sin egen erfarenhet, skulle ha varit att inte tillåta privatägda koncerner, d.v.s. att flera skolor tillsammans ägs av en ägare. Det låter på Jan Nordin som att han har en skola och att det går utmärkt att driva den enskilt. En sådan begränsning kan bli svår att tillämpa utan fyrkantigt regelverk, som maximalt antal lärare i en skola eller maximalt antal elever, men det borde också ha kommit som förslag. Då skulle räntesnurror, uppköp och stordrift inte finnas i samma mening som ordet skola.

Lär dig mer om hur vinster i skolan uppstår och varför det är riskfritt.

Annonser

Ditt barns lärare kanske inte kan tala och förstå svenska

Här ett exempel på hur lärarlegitimationskrav slår mot skolan.

Grunden för att lära sig något är att förstå det språk som används och för att klara sig i det land man lever som vuxen behöver man givetvis kunna tala, skriva och förstå landets språk.

Det är självklart därför det viktigaste i svenska skolan att eleverna lär sig det svenska språket och utvecklar det med svensktalande kamrater, läsande av böcker och dialog med en lärare som talar svenska.

Att som i fallet Borlänge läsa följande citat när det visade sig att föräldrar klagat på att klassföreståndare och lärare inte kunde tala eller förstå svenska:

”Borlänges chef för för- och grundskolor, Ulrika Forsell, ombads av DT kommentera de svenskklena klassföreståndarna.

– Jag ser det som en tillgång. Det är så samhället ser ut och det är så vi vill ha det, ett rikt kulturellt samhälle,…”

Och

”Ansvarig politiker, Mari Jonsson (S), var till och med nöjd: ”I dag när det är så stor brist på lärare är jag glad att vi har rekryterat flera personer med utländsk bakgrund som har akademisk utbildning”.”

Visar som vanligt var problemet sitter, i ledningen.

Fisken ruttnar som alltid från huvudet och ned.

Enda lösningen är att skära bort det ruttna och jobba sig nedåt.

Och självklart är lärarlegitimation inte en garanti heller för kompetens eller förmåga hos lärare, utan endast ett skråtänkande.

Är du säker på att du valt rätt skola till dina barn?

Det är snart på semestrarna och vad är då lika självklart som kräftpremiären?

Jo, att media intresserar sig för skolan då höstterminen snart drar igång.

Det är självklart lika trevligt som när en ny årstid gör entré, men det tycks vad gäller skolans område vara lika lite att göra åt som med väder och vind.

Nu lyfter SvD upp två faktorer som de menar stöds av forskning som relevant för elevernas resultat:

  • Lärarnas kvalitet
  • Antalet lärarledda timmar

Och för dig som vill lära dig något om hur svenska skolan svarar upp mot dessa två parametrar så rekommenderas du att läsa

  1. 2006 års rapport
  2. 2009 års rapport
  3. Det som inte mäts finns inte

Den modell som togs fram i början på år 2000 och som använts av flera kommuner och privatskola, visar hur dessa två parametrar står sig för respektive skola.

Det som skribenten Lydia Wålsten vid SvD inte frågar sig är hur det kommer sig att det inte finns aktuell information per skola om dessa två faktorer.

Resultatet är nedslående.

Sparka tillbaka okunniga elever

Nu kommer rubriker in i sommartidningen om att studenter har otillräcklig kunskap i svenska för att läsa historia.

Detsamma tycks gälla kunskaperna i engelska som är det andra språk som krävs förkunskaper i för att kunna tillgodogöra sig historiestudierna.

Paul Sjöblom vid Stockholms universitet menar att försämringen är påtaglig åtminstone de senaste 10 åren.

Han säger vidare att de vid historiska institutionen lägger tid på att lära studenter läsa och skriva svenska som inte har med historieutbildningen att göra.

Ett centralt uttalande i artikeln är: ”Det släpps igenom människor med en skriv- och läsförmåga som gör att vi inte kan börja där vi skulle önska med att lära dem historia.”

Hur kommer det sig att Stockholms universitet lägger tid på det de inte skall lägga tid på?

Varför sitter Paul Sjöblom och klagar i media över något han själv kan styra över?

Det finns endast en lösning och det är att rena vid källan när föroreningar uppstår.

Nu är Sverige förorenat av okunniga elever, som antagits till en utbildning de inte har förmåga att klara av. Dessa okunniga elever skall då kastas ut från utbildningen, naturligtvis. På så sätt löser Stockholms universitet problemet direkt.

Oavsett vad som är orsaken till att elever är okunniga, men med denna grundläggande orsakskedja att falla tillbaka på:

Inkompetent skolledning -> Inkompetent lärare -> Okunniga elever

Förklaring;

  • Inkompetent skolledning anställer inkompetenta lärare eller tar inte bort inkompetenta lärare (det finns alltid risk för felrekryteringar), se nedan, eller kräver att högre betyg än vad kunskapsnivån visar skall sättas för att det gynnar skolan/skolledningen.
  • Inkompetent lärare lär inte ut eller ställer inte krav på sina elever och sätter betyg som inte är i paritet med kunskapsnivån hos eleven, oavsett om det är p.g.a. egen inkompetens, press från föräldrar eller skolledning.

så är det enda rätta för alla, oavsett var i kedjan du befinner dig, att säga stopp när du får undermålig kvalitet till dig. Det må vara en okunnig student från gymnasiet till universitetet; en okunnig höstadieelev till gymnasiet; en okunnig grundskoleelev till gymnasiet, en okunnig mellanstadieelev till högstadiet; skicka hem dem och säg åt dem att gå och klaga hos föregående skola och lärare.

Inte sitter den som köpt en trasig vara i en affär och gnäller, börjar försöka laga på egen hand den trasiga varan, nej det finns konsumentköplag, med rätt att reklamera och få en ny vara. På samma sätt skall du som lärare och skolledare förhålla dig till skadat gods i form av okunniga elever, skicka hem dem och säg åt dem att de inte är välkomna förrän de uppfyller kraven.

Pojkar blir bättre i skolan av daglig idrottslektion

Pojkarna blir mer koncentrerade i skolarbetet och flickorna blir bevisligen fysiskt starkare av en daglig skoltimme gymnastik.

Nu finns det mer vetenskapligt underlag som visar på det som är självklart för den som själv är dagligt fysikt aktiv.

Det finns mycket att göra vad avser styrning av skolan, att se till att lärarna lägger mer tid med elev, stöd ges till de som inte presterar minst godkänt, att uppförandekrav ställs på eleverna, skicka socialen på de familjer som inte erbjuder en lugn och stödjande studiemiljö etc.

Men en enkel åtgärd, förutom att kräva noll underkända i årskurs nio, är att införa daglig idrott på schemat.

Läs denna intervju med Jesper Fritz, tidigare stavhoppare, som nu disputerar kring barns fysiska aktivitet i skolan.

Det är skolans ansvar att erbjuda eleverna hjälp med läxorna

Behövs läxor?

Vad innebär det att ge läxor till elever som har föräldrar som inte vill och kan hjälpa sina barn eller rentutav motarbetar sina barns studier?

Staten har åtminstone kommit fram till att skolan skall hjälpa elever med läxorna och för det vaskat fram ”läxhjälpsbidraget” som kommuner och deras skolor kan ansöka om.

Det är inte utan att man frågar sig vem som skall utföra detta läxhjälpsstöd?

Sannolikt är det samma lärare som redan finns i skolan.

Kanske det är studenter som kallas in, alternativt privata företag som säljer sina tjänster där studenter eller lärare gör jobbet mot betalning från skolan eller kommunen.

Men på vilket sätt är det nytt?

SvD vill verka banbrytande och talar i braskande rubriker om att ”Läxhjälpen går till fel elever”.

Men det är ingetdera.

Rapporten om bristen på stöd till elever som riskerade underkänt publicerades redan i januari 2014, då utan intresse från SvD.

Och inte är det heller någon nyhet att oavsett förutsättningarna som finns i samhället behöver skolan flytta om sina resurser så att de går till mötet med eleven, vilket självklart inkluderar läxhjälp och all slags hjälp överhuvudtaget för att nå nollvisionen vad avser antalet underkända elever.

Man behöver inte vara intelligent för att bli godkänd i skolan.

Ilmar Reepalu gick över ån efter vatten, men det gör även hans belackare

På ledarplats i dagens SvD får Jesper Sandström utrymme att klämma i med rubriken ”Vilken klåpare som helst kan göra förlust”.

Det är svårt att säga något om den rubrikens innehåll, inte heller ett par till paroller i nämnda artikel som:

  • ”Malmö, där Reepalu var kommunalråd i nästan 30 år, är en ekonomisk tragedi och hålls vid liv helt och hållet genom bidrag från andra kommuners skattebetalare.” Vilket är en helt korrekt återgivning av det ekonomiska moraset i Malmö.
  • ”Välfärden hotas inte av vinstintresse utan av ointresse.” Som undertecknat sett handfasta exempel på under 15 års försök att intressera politiker, tjänstemän och media är intresset för att effektivisera och utveckla skolan, liksom att skolpengen är felberäknad lika med noll.

Men att dessa korrekta beskrivningar på något sätt skulle leda till slutsatsen:

  • ”Alla som är intresserade av en så bra vård, skola och omsorg som möjligt borde försvara vinster i välfärden.”

Är minst sagt underligt för den som tänker längre än de rabiata privatiseringsförespråkarna.

Självklart är vinst något positivt för ett företag. Det ger frihet och möjlighet att välja. Det är endast lika rabiata vänstermänniskor och de som aldrig satt sin fot utanför offentliga sektorn som inte förstår att överskott i en verksamhet är helt avgörande för att kunna utveckla densamma.

Om nu denna debatt kunde föras med fakta på bordet om skolan, dess kostnader och drivare, hur skolpengen i dag beräknas och att det sker på felaktiga grunder ur konkurrenshänseende, och en diskussion om alternativa associationsformer skulle svenska skattebetalare dels slippa bli rånade på flera miljarder per år bara i skolan p.g.a. för hög skolpeng och dels ett rejält förändringstryck på de kommunala skolorna kunna etableras.

Vi ser nu en nästan kosmisk kullerbytta av Jesper Sandström:

  • ”När sådana incitament saknas, blir resultatet en välfärd som är både dyrare och sämre för alla inblandade.”

Med dagens system med felaktig skolpeng och aktiebolag som associationsform får vi:

  1. Dyrare friskolor
  2. Ineffektivare kommunala skolor

än vad som skulle kunna vara fallet med en faktabaserad debatt utan ideologiska förtecken från vare sig höger eller vänster.

Enklaste lösningen på den helt menlösa vinstdebatten är att friskolor endast får bedrivas i stiftelseform.

Och för att få ett förändringstryck på de kommunala skolorna skall de som går med förlust till de förbrukat sitt egna kapital, likväl de som inte når de kvalitativa målen läggas ned och erbjudas att drivas av stiftelser.

Skolpengen skall samtidigt räknas på ett korrekt sätt med grund i exempelvis den modell som utvecklats av KMF Ventures AB.

När en hel kommun fallerar i att nå målen skall självklart alla kommunens skolor tvångsförvaltas, som då kan leda till att stiftelser tar över en, flera eller alla kommunens skolor.

Åtgärder i skolan för att nå framgång

Blå pil = följden av ”ja/kriterium uppfyllt”, röd pil = följden av ”nej/kriterium ej uppfyllt”.