Category Archives: Så blir skolan bättre

Finland på väg att krascha?

Finland har toppresultat i PISA och reformerar nu sin skola.

”Lärarna ska bli mer handledare än lärare, eleverna ska vara mer aktiva i sin kunskapsinhämtning och landet strävar bort från så kallad katederundervisning.”

Du kan läsa mer om det i SvD.

Läraren Hanna Niemeläs entusiasm och okunskap är viktig att lyssna till. Hon är:

”… anhängare av idéer som informellt lärande, aktiva elever och ämnesöverskridande undervisning. Hon menar att den nya tekniken lämpar sig extra väl för den typen av lärande.

– Elever ska inte lära sig saker enbart i klassrummet. Lärande är ett mind set, det sker överallt. I de här ämnena, programmering och robotteknik, lär sig dessutom lärare och elever samtidigt.”

Se det hon säger i slutet; att lärare lär sig.

Så har då även Finland drabbats av sjukan hos Sveriges lärare.

Lärarna kan ingenting om ämnena programmering, robotteknik, AI eller det som förut gick under beteckningen ”IT”.

Men de vill lära sig själva och vara en del av samhällsutvecklingen, dock med betalning och under sin egen arbetstid. Det här är en stor anledning till att vi har den undervisning vi ser i dag i Sverige, låtsaslärare.

Självklart skall ämnen som programmering och robotteknik kunna finnas på schemat, men då behöver skolan endera utöka timmarna eller stryka andra ämnen, inte ändra lärarens roll eller sätta in okunniga lärare som låtsaslärare, eller ”handledare” som det så fint kallas ibland, så även i denna artikel, d.v.s. leka universitetslärare som är handledare till studenter som skriver en omfattande uppsats.

Det är inte låtsaslärare elever i grundskolan behöver.

Robotteknik som nämns i artikeln är förövrigt mer likt ämnen som teknik eller slöjd:

”Under lektionerna i robotteknik har han designat en drönare, som sen har skrivits ut i 3d-skrivaren i skrubben. Det gäller att göra en drönare som är lätt nog för att flyga, men ändå tillräckligt tålig och robust för att klara en krasch.”

För att lära sig snabbt behövs en lärare som kan ämnet och fort kan visa eleverna hur de tar sig vidare, tillhandahåller en röd tråd i undervisningen och fort kan överföra sitt kunnande.

Det gäller inte minst ett ämne som programmering där det skulle kunna handla om att förstå och skriva maskinkod för att därefter in i naturliga språk. När eleven lärt sig ett eller ett par av dessa blir det lätt att ta till sig fler om intresse finns,men framförallt får eleven möjlighet att själv skapa program snabbt för olika ändamål, endera inom andra ämnen eller av rent eget intresse. Det är dock ett helt eget ämne som också kräver kunniga lärare som snabbt kan visa vägar runt praktiska hinder.

Finland låter lärare utan gedigen kunskap i programmering och robotteknik vara ”handledare”. Det är en väg som luktar återvändsgränd och samtidigt tappa kunskap i andra ämnen eftersom det inte betonar det som är bildning.

Till de finska lärarna, ja även de svenska som inte kan något om programmering och robotteknik så föreslår vi att titta på dessa UR-program till att börja med.

Och som rekommendation till svenska skolan; öka utbildningstiden till att även inkludera lördagar. Det plus längre dagar för att hantera fler ämnen som programmering, robotteknik, bildning och läxläsning i skolans regi lägger grunden för att satsa på skolan.

Annonser

Varför är inte Engelska skolan bättre än andra skolor i Skärholmen?

Det nationella provet i årskurs 9 är det minst dåliga att jämföra kunskapsnivån hos elever i Sveriges skolor.

Bristen på tillgång till varje elevs resultat gör det omöjligt att helt korrekt relatera varje elevs kunskapsutveckling över tid.

Då kan vi endera säga att det inte går att jämföra överhuvudtaget eftersom den data vi önskar för att utan osäkerhet eller så kan vi öppet deklarera var det finns brister, bedöma dess påverkan på analysen och med det som underlag generera hypoteser.

En hypotes är självklart inte en slutsats, men hjälper oss att leta i de mest sannolika områdena och med hjälp av detaljerad data från skolorna verifiera eller förkasta.

Vi har tidigare intresserat oss för Engelska skolan, en friskolekoncern som det talas mycket gott om inom skolbranschen. I media omnämns t.o.m. att nuvarande gymnasieministern lyfter luren och ber om råd av Barbara Bergström, grundaren av Engelska skolan.

Det vi fann var att tio skolor av de 27 nådde noll underkända elever vid 2017 års nationella prov i årskurs 9.

Otvetydigt har Engelska skolan högre betygspoäng vid nationella proven i årskurs 9 än genomsnittet och de presterar även bättre vad avser andelen underkända elever, både i jämförelse med kommunala skolor och friskolor.

Men varför har de inte noll underkända i alla skolor?

Kan det bero på var varje elev startar ifrån?

Tanken med ett sådant resonemang är att det är svårt att springa ifatt tätklungan innan målgång om den har för stort försprång. Se med denna liknelse att tätklungan är elevens egen potential vid gynnsammaste omgivning och förutsättningar från skolan och där den som går i mål först är elevens bästa möjliga resultat och den sista i klungan når godkänt. Om eleven inte kommer ifatt den sista så är det detsamma som underkänt.

Det finns inte officiell data tillgänglig om varje elev i skolan, det finns endast hos Engelska skolan liksom hos alla andra skolor, men vi kan se på eleverna tillsammans i varje skola och hur de presterat vid nationella prov i årskurs 9, 6 och 3 förutsatt de har gjort nationella prov.

Självklart byter elever skola och det betyder både in- och utflöde ur respektive skola men det har alla skolor i Sverige som verklighet. Det torde gå att argumentera för att en bra skola inte tappar sina duktiga elever utan att de går kvar, samt att de mindre bra skolorna tappar de bra när en duktig elev får möjlighet att byta skola.

Därmed kan vi antaga att Engelska skolan behåller sina elever när de väl börjat.

Analys ES alla skolor 6-9

Bild 1: Resultaten vid nationella proven i Engelska skolans olika skolor; röd linje visar årskurs 6 och blå linje årskurs 9.

Om vi tittar på alla Engelska skolans skolor i grafen ovan ser vi den röda linjens resultat i årskurs 6 och den blå linjen i årskurs 9. Skolan i Halmstad presterar bra med en resa från 7% till 0% underkända. Som grafen visar finns flera exempel på stora skillnader mellan årskurs 6 och 9 vilket indikerar att skolorna gör ett bra arbete. Några bibehåller samma goda nivå, noll underkända från årskurs 6 till 9.

Men det finns fyra skolor som faktiskt presterar sämre i ärskurs 9 än vid nationellaproven i årskurs 6, Järfälla, Täby, Enskede och Karlstad.

Det är i sig förvånande och värt en egen studie, men vi väljer att fokusera på Internationella engelska skolan i Skärholmen som från årskurs 6 till årskurs 9 visar hela 12 procentenheter bättre resultat. Fortfarande väldigt hög andel underkända, men eftersom Skärholmen är ett område i Sverige som omnämns med blandad entusiasm är det särskilt spännande att se hur Engelska skolans sätt att bedriva skola lyckas där.

För att återigen ta upp liknelsen med att springa ett lopp med sig själv och att komma ifatt tätklungan så menar en del menar att utländsk bakgrund i svensk miljö innebär mer att springa ifatt. Andra lyfter fram att föräldrars utbildningsnivå innebär att starta långt efter.

Och om vi ser på Engelska skolans alla skolor utifrån dessa två dimensioner så visar det sig att Skärholmens skola utmärker sig med högst andel med utländsk bakgrund och föräldrar med lägst eftergymnasial utbildning.

Vi har ringat in Skärholmens skola i diagrammen nedan.

Analys ES föräldrars utbildning

Bild 2: Engelska skolans olika skolors andel föräldrar med eftergymnasial utbildning ställt mot andelen underkända elever vid nationella prov i årskurs 9.

 

Analys ES utländsk bakgrund

Bild 3: Engelska skolans skolors andel elever med utländsk bakgrund ställt mot andelen underkända elever vid nationella proven i årskurs 9.

Men om vi analyserar korrelationen mellan Engelska skolans elevers utländska bakgrund respektive föräldrars utbildningsnivå med andelen underkända så finns inte något samband överhuvudtaget.

Det tycks alltså inte ha någon betydelse för Engelska skolans elever om de har utländsk bakgrund eller om föräldrarna har låg utbildning för resultat i nationella prov i årskurs 9.

Kuriöst kan påpekas att skolor med noll underkända elever för andel med utländsk bakgrund rör sig från dryg 10% till knappt 70% och för föräldrar med eftergymnasial utbildning från knappt 60% till knappt 90%. För varje sådan skola finns en eller flera med samma förutsättning men betydligt högre andel underkända.

Det vore värdefullt om andelen föräldrar med högst grundskola liksom analfabeter kunde anges. Med tanke på den omfattande invandring som Sverige haft från länder med endera ingen utbildning för flickor eller kort utbildning för pojkar, så är det alldeles för stor risk att det i kategorin föräldrar utan eftergymnasial utbildning finns ett betydligt större gap mellan olika elever än vad uppgifterna från Skolverket anger.

Men denna brist måste vi tyvärr bortse från.

Vi konstaterar att med befintliga uppgifter så finns inget samband.

Detsamma gäller om vi ser på utveckling från årskurs 6 till årskurs 9 om vi räknar bort skolan i Skärholmen, se bild 4 och 5 nedan med Skärholmens skola inringad i rött.

Övriga skolor inom koncernen Engelska skolan är tämligen homogena vad gäller utländsk bakgrund och eftergymnasial utbildning hos föräldrarna. Och de startar från ett utgångsläge som inte är lika extremt som Skärholmens skola och kan därför inte uppnå lika stor resultatförbättring.

Analys ES utländsk bakgrund 6-9

Bild 4: Engelska skolans skolors skilnad i resultat för samma grupp elever vid respektive skola i årskurs 9 och årskurs 6 ställt mot utländsk bakgrund hos gruppen elever.

 

Analys ES föräldrars utbildning 6-9

Bild 5: Engelska skolans skolors skillnad i resultat för samma grupp elever vid respektive skola i årskurs 9 och årskurs6 ställt mot elevernas föräldrars andel eftergymnasial utbildning.

Så förändringen från åk 6 till åk 9 verkar inte bero på föräldrars eftergymnasiala utbildning eller utländsk bakgrund för skolorna hos Engelska skolan.

Det är däremot intressant att jämföra Engelska skolan med de andra skolorna i Skärholmen.

Och det kommer vi att göra och du kan ta del av i fortsättningen som följer senare i veckan.

 

 

 

Har du överhuvudtaget läst ”Barnkonventionen”?

Det slängs då och då med ”Barnkonventionen”, ”Europakonventionen” och andra lagrum eller internationella överenskommelser när det är tal om rättigheter och skyldigheter.

Nu pågår en debatt om konfessionella skolor och en av dem som slänger sig med konventioner, Europadomstolen och FN är Antje Jackelén, som talar för sin sjuka mor i SvD.

Hon uttalar sig starkt för rätten till konfessionella skolor, naturligtvis. Det ironiska är att hon inte uteslutande talar sig varm för kristna skolor, utan för utökning av alla möjliga slags konfessionella skolor, Nu är det mer ett tecken på hur förvirrad den svenska kyrkan är, men ändå talande för att ärkebiskopen i Sverige önskar religionernas ökade inflytande på samhällsapparaten.

Det är dags att sätta ned foten i denna fråga.

Som nation behöver Sverige klargöra vad man vill få ut av den obligatoriska skolan utöver att lära sig grundläggande färdigheter som läsa, skriva och räkna. Är det att utbilda barn i människors lika värde, rättigheter och skyldigheter för att fortsatt främja en sammanhållen nation som talar svenska?

Som rättsstat behöver Sverige klargöra hur religiösa åskådningar som går på tvärsen med officiellt uttalade värderingar som alla människors lika värde och med samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, handikapp, ursprung, hudfärg etc. överhuvudtaget tillåts verka.

Vi ser i omvärlden vad religiös uppdelning medför, där vi inte behöver gå tillbaka till korstågen eller den till synes olösliga släktfejden mellan sunniter och shiiter. Nu är det hinduer som mördar muslimer i Indien, buddister mördar muslimer i Burma, muslimer dödar kristina i Syrien, muslimer dödar sekulariserade i Sudan o.s.v.

Går vi till USA så är hela samhällen uppdelade i religiösa grupperingar, vilket återspeglar sig i boendeområden. Ett land som är fyllt av religiösa flyktingar och lycksökare under århundraden.

Sverige har varit religiöst homogent sedan asatron trängdes undan av kristendomen, som bekant inte utan våld då heller.

Varje religion innehåller sin uppfattning om vad som är rätt och fel, hur en människa skall leva och förhålla sig till sina medmänniskor, vad livets mening är och hur mycket religionen har rätt att blanda sig i andra människors liv.

Det är helt nödvändigt att staten inser att alla religioner försöker pådyvla sin uppfattning på samhället det befinner sig i och att det beror på statens maktutövning om en eller flera religioner tillåts bryta mot statens ambition med samhället.

Slutsatsen kan endast vara att om Sverige som nation vill hindra splittring mellan intolleranta grupperingar baserat på religiös åskådning, är det staten som har monopol på vad som är rätt och fel och hur människor skall leva. Detta har till nu grundat sig på alla människors lika värde och med samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, handikapp, ursprung, hudfärg etc.

Med konfessionella skolor släpper staten lös krafter som inte ser att dessa värderingar är grundläggande och att religiös åskådning tillhör den privata sfären.

Den enda lösningen är att helt sluta finansiera konfessionella skolor och att stänga dem med omedelbar verkan då de agerar söndrande mot samhället, i detta fall mot Sverige.

Om sedan kristendom, islam, hinduism, buddism, judendom m.fl. och deras företrädare i media säger sig stå bakom nämnda värderingar så är det självklart bra, men det är endast vad de säger för att vinna fördelar och kunna fortsätta verka långsiktigt.

Religioner har inga kvartalsmål eller ens femårsplaner. De arbetar under årtionden och sekler för att nå sina positioner.

Tvärtom behöver Sverige som stat ta sig in i den privata sfären, i hemmen, för att sprida statens värderingar om alla människors lika värde och med samma rättigheter och skyldigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, handikapp, ursprung, hudfärg etc. Och det är en bra början med skolan genom att långsiktigt arbeta med alla elever och ungdomar.

Det enda rätta att förbjuda skolor med konfessionell inriktning.

Religion hör i Sverige endast hemma som ett ämne för att informera om vad de står för och hur de motsäger Sverige och statens intentioner med ett gott samhälle.

Vad bryr sig rektorn om #metoo?

Kampanjen #metoo har fått rättmätig uppmärksamhet och förhoppningsvis lever den kvar och gör tillräckligt djupt avtryck för att en förändring verkligen sker i rättskedjan och bland vanligt folk.

Tyvärr ger vitnessmål från svenska skolan inte mycket hopp i dagsläget.

I exempelvis SvD berättar en gymnasieelev om sin klass och att ”…en grupp killar tafsat, skämtat om våldtäkt…”.

Låt oss nu reda ut detta en gång för alla så att orsak och verkan är glasklart.

  1. Det är föräldrarna till en elev som ansvarar för sitt barns uppfostran, vilket resulterar i hur denne beter sig i samhället och mot andra människor.
  2. Det är elever, lärare och skolpersonal som har möjlighet att observera och uppmärksamma vad som händer i skolan. I detta ingår att som medmänniska ingripa om ett brott sker 4 Kap. 4b §  genom att skydda den som blir utsatt för brottet, avbryta ett brott och tillämpa det våld som nöden kräver 24 Kap. 1, 5 och 6 §§ samt kvarhålla till polis kommer.
  3. Rektor är den som leder skolans arbete inklusive säkerställa trygghet för eleverna och har möjlighet att exempelvis stänga av en elev, 5 Kap. 14§.

Så vi kan därmed konstatera att det inte är ”skolan” som har en skyldighet utan rektorn för skolan.

Men det här är pudelns kärna i Sverige, landet som drar sig in i det längsta för att peka ut en person som ansvarig, allra minst en elev som våldtagit eller misshandlat en annan elev. Så när du läser om händelser som ”våldtog elev men fick gå kvar” och ”misshandlade elev men fick gå kvar” så är det inte på brister i lagstiftningen som hindrar rektor att stänga av den kriminella eleven, eller för den delen polisanmäla en elev som misshandlar, mobbar, hotar eller sexuellt trakasserar andra elever.

Problemet är rektorn som är en usel ledare och därtill medkriminell som inte agerar när brott begås.

Detsamma gäller de anställda vid skolan som inte agerar och kräver att rektorn nyttjar sina befogenheter eller inte polisanmäler på egen hand.

En elev som utsätts för kriminalitet skall veta att denne skall kunna gå till en lärare, anställd eller rektor och få hjälp, om nu ingen av dessa själva observerat händelsen och direkt kunnat ingripa.

I dagens skola brister det i medmänsklighet och medkännande, liksom det brister i hela samhället.

Istället för att direkt agera och ta tag i ett problem med minimal kostnad i form av tid och resursanspråk, är vägen som en rektor väljer om de nu överhuvudtaget gör något att tillsätta en egen utredning via elevvårdsteam. Det är i detta forum som rektor med ett stort antal andra ur skolpersonalen börjar administrera och leka psykologer, polis, socialtjänst, advokat och domare (rättskedjan) när de startar ett elevvårdsärende och så småningom engagerar den kriminelles föräldrar och brottsoffrets för olika slags ”värdegrundsarbete” med endera alla skolans elever eller den kriminelles klasskamrater. Inte sällan initieras även samtal där den kriminelle och brottsoffret skall samtala med varandra och någon slags förståelse skall uppnås för den kriminelle.

I dessa elevvårdsmöten som tar mycket tid i anspråk av skolans personal, d.v.s. en avsevärd del av skolans resurser, produceras ingen som helst nytta för eleven som utsatts för brott. Det är kvasisamtal som får skolans personal att känna att de gör något och kunna visa på handlingskraft, istället för att avslöjas som inkompetenta, även detta en del av dagens samhälle som är fyllt med både aktiviteter och roller som inte tillför något som helst värde utan endast kostar pengar och i skolans fall, även ökar det mänskliga lidandet; brottsoffrets lidande. Och dessa icke värdeskapande personer får till råga på allt betalt för den tid de spenderar på att öka lidandet.

I ett friskt samhälle agerar medmänniskor och rättskedjan instinktivt med korta snabba insatser mot den kriminelle. Det innebär att den kriminelle direkt när de första tendenserna visar sig redan i förskoleklass eller årskurs ett, eftersom en kriminell inte blir det plötsligt i årskurs 7, tar läraren tag i denne och förklarar att ”det där gör du aldrig om” på det sätt som krävs för att tidigt kväsa beteenden som aldrig kan vara acceptabla i ett samhälle. Samtidigt kontaktar rektor samma dag den kriminelles föräldrar och kräver att de omedelbart åtgärdar det oönskade beteendet eller så stängs eleven av från skolan.

Det fåtal som inte lär sig av dessa korta och precisa insatser kommer i något läge att uteslutas från skolan och samhället och tas hand om av rättskedjan, men det blir väldigt billigt för skolan och brottsoffret får omedelbart den hjälp som behövs och skolan visar vilka värderingar som gäller. Det är ett värdegrundsarbete som inte bygger på powerpoints och ansvarslöshet utan på synlig medmänsklighet.

För detta krävs alltså inga nya lagar.

Rektor kan agera omedelbart och skulle rektor på något sätt motarbetas av sin styrelse (för en friskola) eller förvaltning/kommunstyrelse (för kommunal skola) finns lagar att luta sig mot liksom möjligheten att använda sig av media och kampanjer i stil med #metoo för att få bort olämpliga ledare ovanför rektor.

Allt handlar om ryggrad och ledarskap.

Och genom att visa det redan i skolan kommer betydligt färre behöva uppleva det som kampanjer som #metoo nu bär vittnesbörd om.

 

Hur mycket pengar får man tjäna på skolan?

Det är engagerade lärare och rektorer som Jan Nordin som behövs i Sverige.

Läs mer om hur hans skola går ekonomiskt.

I sin artikel via Svenskt näringsliv föreslår han bl.a. följande:

• Koppla bort kommunerna från styrningen av skolan, det finns ingen kompetens i de flesta kommuner att klara det arbetet. Det skulle dessutom spara massor av pengar som kunde användas inom skolan till mycket större nytta. (Helt rätt utifrån vår erfarenhet).

• Låt skolor eller skolområden vara självstyrande, det skulle öka engagemanget både bland lärare och föräldrar, vilket är absolut nödvändigt för en positiv utveckling. (Blir automatiskt fallet vid frikoppling från kommunen, men därefter beroende på vem den nya huvudmannen blir).

• Utveckla samtidigt den nationella kontrollen och stöttningen av skolor. Fråga lärare och föräldrar! De vet mycket väl vad som bör följas upp. (En kontroll behöver ha ett mått att ställa mot, där vi dels förespråkar ”noll underkända elever” som grundläggande krav, därtill att det skall ske kontrollprov med rättning av personer obundna till skolan i fråga).

• Inför regler liknande de som gäller för t.ex. revisions- eller advokatbyråer; endast pedagoger får äga friskolor (eller åtminstone vara i majoritet). Vår skola är ett lysande exempel, men det finns många fler. (Ser vi inget som helst skäl till, eftersom det innebär skråväsende och hindrar nytänkande och talet om ”positiv utveckling” ovan. Däremot kommer det krävas kunskap och erfarenhet av lärande för att lyckas och det lär de insiktsfulla dra nytta av).

Den stora frågan är varför han inte förespråkar stiftelse som enda godkända driftsform? Det Jan Nordin talar om i sin text om att spara vinst till dåliga tider, fungerar lika bra med stiftelser utan vinstbegränsningar.

Och ett annat förslag som borde ha kommit från Jan Nordin med tanke på att han talar utifrån sin egen erfarenhet, skulle ha varit att inte tillåta privatägda koncerner, d.v.s. att flera skolor tillsammans ägs av en ägare. Det låter på Jan Nordin som att han har en skola och att det går utmärkt att driva den enskilt. En sådan begränsning kan bli svår att tillämpa utan fyrkantigt regelverk, som maximalt antal lärare i en skola eller maximalt antal elever, men det borde också ha kommit som förslag. Då skulle räntesnurror, uppköp och stordrift inte finnas i samma mening som ordet skola.

Lär dig mer om hur vinster i skolan uppstår och varför det är riskfritt.

Ditt barns lärare kanske inte kan tala och förstå svenska

Här ett exempel på hur lärarlegitimationskrav slår mot skolan.

Grunden för att lära sig något är att förstå det språk som används och för att klara sig i det land man lever som vuxen behöver man givetvis kunna tala, skriva och förstå landets språk.

Det är självklart därför det viktigaste i svenska skolan att eleverna lär sig det svenska språket och utvecklar det med svensktalande kamrater, läsande av böcker och dialog med en lärare som talar svenska.

Att som i fallet Borlänge läsa följande citat när det visade sig att föräldrar klagat på att klassföreståndare och lärare inte kunde tala eller förstå svenska:

”Borlänges chef för för- och grundskolor, Ulrika Forsell, ombads av DT kommentera de svenskklena klassföreståndarna.

– Jag ser det som en tillgång. Det är så samhället ser ut och det är så vi vill ha det, ett rikt kulturellt samhälle,…”

Och

”Ansvarig politiker, Mari Jonsson (S), var till och med nöjd: ”I dag när det är så stor brist på lärare är jag glad att vi har rekryterat flera personer med utländsk bakgrund som har akademisk utbildning”.”

Visar som vanligt var problemet sitter, i ledningen.

Fisken ruttnar som alltid från huvudet och ned.

Enda lösningen är att skära bort det ruttna och jobba sig nedåt.

Och självklart är lärarlegitimation inte en garanti heller för kompetens eller förmåga hos lärare, utan endast ett skråtänkande.

Är du säker på att du valt rätt skola till dina barn?

Det är snart på semestrarna och vad är då lika självklart som kräftpremiären?

Jo, att media intresserar sig för skolan då höstterminen snart drar igång.

Det är självklart lika trevligt som när en ny årstid gör entré, men det tycks vad gäller skolans område vara lika lite att göra åt som med väder och vind.

Nu lyfter SvD upp två faktorer som de menar stöds av forskning som relevant för elevernas resultat:

  • Lärarnas kvalitet
  • Antalet lärarledda timmar

Och för dig som vill lära dig något om hur svenska skolan svarar upp mot dessa två parametrar så rekommenderas du att läsa

  1. 2006 års rapport
  2. 2009 års rapport
  3. Det som inte mäts finns inte

Den modell som togs fram i början på år 2000 och som använts av flera kommuner och privatskola, visar hur dessa två parametrar står sig för respektive skola.

Det som skribenten Lydia Wålsten vid SvD inte frågar sig är hur det kommer sig att det inte finns aktuell information per skola om dessa två faktorer.

Resultatet är nedslående.