Category Archives: Dålig chef

Rektorers bidrag till katastrofen i svenska skolan

Programmet ”Gympaläraren” visar med all tydlighet hur stort problemet med bristande ledarskap är i svenska skolan.

PISA är symptom på allvarliga fel.

Ledarskapsbristen är på intet sätt nytt, vilket bl.a. undertecknads artikel i Aftonbladet år 2006 lyfte fram med rektorers och skolförvaltningschefers nöjdhet med 20% underkända elever i årskurs 9.

Och i detta avsnitt av ”Gympaläraren” visar rektorn för Vanstaskolan hur en dålig rektor tanker och agerar, tyvärr är han inte ensam i Sverige utan i majoritet.

Spola fram till 16:15 i avsnittet och hör orsaken till varför skolan är som ett rö för vinden.

För dig som vill se hur det fungerar på en skolan med en med intelligent rektor så lyssna från 14:00.

Svenska skolan, en studie i bristande ledarskap

Ett program som jag missat och när jag läste Paulina Neudings artikel i SvD i dag inser att jag måste se.

Du hittar programmet här och Det är sex avsnitt, börja med det första och läs Neudings artikel nedan.

Jag minns inte när jag senast såg något som så effektivt ringade in ett svenskt samhällsfenomen som tv-serien Gympaläraren i SVT, belönad med tv-priset Kristallen som ”årets program” i början av september.

Serien har inte som syfte att visa nedgången i den svenska skolan, och kanske är det därför den är så avslöjande. Egentligen handlar det om motion. Programledaren, Kalle Zackari Wahlström, återvänder till sin gamla högstadieskola i Ösmo för att få barnen att bli mer fysiskt aktiva. Det är när man får se hur handfallen skolan står när det gäller att få barnen att röra på sig, som det blir tydligt hur dysfunktionell den är också i övrigt.

På den första gymnastiklektion som tv-tittarna får följa är 17 av 34 elever frånvarande. Skolan vet inte var de befinner sig. En flicka har inte dykt upp på över ett år. Skolan vet inte var hon är. Det blir upp till SVT och Zackari Wahlström att leta rätt på henne och ta reda på varför hon inte deltar i obligatorisk undervisning. Skolan gör det inte.

Vuxenvärlden har inte bara resignerat inför sådant som rör själva skolplikten. Man ger upp om barnens socialisering; hur man pratar med varandra. Hur man beter sig på en gemensam arbetsplats.

En diskussion om en tvättmaskin är symptomatisk. Det visar sig när Zackari Wahlström pratar med eleverna att några skolkar från gympan för att de inte har träningskläder. Han erbjuder sig att skaffa fram lånekläder, men rektor protesterar. Det skulle kräva en tvättmaskin och någon anställd som administrerar tvättandet. Det är först när Zackari Wahlström bär in en tvättmaskin som systemet med lånekläder kan sättas i bruk.

Ingen tycks slås av tanken att elever som lånat kläder från skolan också lämnar tillbaka dem tvättade, strukna och vikta nästa dag, eftersom det är en del av skolans uppgift att göra socialt välanpassade människor av sina elever.

”Hur exekverar man ett sådant förbud?” protesterar rektor när Zackari Wahlström föreslår att skolan förbjuder spel på plattor i lokalerna. Det är en dystopisk syn som utspelar sig när eleverna sitter i långa rader i mörker på rasterna och stirrar i sina skärmar – lustigt nog tillhandahållna av skolan och inte låsta för spel eftersom skolan har en policy om ”öppenhet”. Återigen är det först när SVT får till ett spelförbud under en vecka och rullar in pingisbord som barnen släpper plattorna och leker.

Varför har ingen tidigare sagt till barnen att lägga undan skärmar och ta ut hörlurar ur öronen så länge de befinner sig i skolan, av respekt för kompisar, lärare och skolan som institution?

Det är möjligt att Vanstaskolan i Ösmo är ett unikum. Mer troligt är att det är såhär stök, resignation och brist på auktoritet i den svenska skolan ser ut.

Skolan har redan en ledarkris

Sveriges skolledarförbund tog till storsläggan när de fick utrymme hos SvD för att prata sig varm för vad som behöver göras för att rädda svenska skolan.

Blev någon förvånad när lösningen heter mer pengar till skolledarna?

De talar om att ”…regleringen och kriterierna för vilka lärare som kan komma i fråga för lärarlyftet ha ett het annorlunda ut” och ”…regeringen riskerar att skapa en ledarkris i skolan…de ensidiga satsningarna på lärarnas löner har medfört ökande svårigheter att rekrytera lärare med ledaregenskaper till tjänster…där lönen och arbetsvillkoren i övrigt inte kan konkurrera.”

Eller på ren svenska att många av oss skolledare har nu sämre lön än vissa lärare.

Är det ett problem om bra lärare har högre lön än rektor, eller annan icke undervisande personal?

Om vi vill ha en skola där det viktigaste är att spendera tid med elevens lärande och denna tid samtidigt visar sig ge resultat, kan det endast vara positivt.

Det tragiska är att Matz Nilsson som ordförande för Sveriges skolledarförbund har rätt i att den höjda lön som regeringen givit s.k. förstelärare inte på något sätt är kopplat till vare sig mer tid med elevens lärande eller resultat hos förstelärarens elever.

Istället har pengarna gått till de som av andra luddiga skäl, kan förmodas vara personer som har bra relation till de som beslutar om högre lön i kommunen och skolan för dessa statliga extrapengar, ligger bra till.

Resultatet är löneinflation utan kvalitets- eller produktivitetsökningar.

Och inte blir det bättre med Sveriges skolledareförbunds förslag, som endast tycks grunda sig på avundsjuka och inte tankar på elevernas nytta.

”Du skall fan bli av med jobbet”

På något sätt känns det meningslöst att engagera sig i skolan.

  • Riksdag och regering bryr sig inte om att styra skolan mot ett mål som är värdefullt för det svenska samhället.
  • De politiska partierna har olika intressen av att behålla den struktur som etablerats de senaste 20 åren med friskolor.
  • Fackföreningarna vill inte effektivisera skolan utan talar om förstärkt skråväsende i form av lärarlegitimation och fler lärare även när det inte behövs.
  • Folk i gemen bryr sig endast som sig själva och är ointresserade av att engagera sig i något som ger utdelning inom fem år och skyller de egna barnens beteende på alla andra än sig själva.
  • Skolledare har mindre ryggrad än någonsin, inga visioner och verkar ointresserade av att leverera, än mindre styra upp ej fungerande organisationer.

Det gör att insändare som Peter Olofssons, gymnasielärare i Göteborg, passerar obemärkt förbi dem som skulle kunna göra något.

Men vad tusan, varför skulle andra i skolbranschen bry sig när inte ens hans egen rektor gör det?

Peter skriver om hur snorungar i hans klass saboterar hans lektion utan att rektorn gör något. Jo, de byter ut Peter och låter snorungens beteende premieras.

Nu vet jag inte om Sverige någonsin innehaft positionen som världsledande inom skolans värld, men Peter har självklart en poäng med att det inte går att ha en elev som beter síg som snorungen han exemplifierar med, som att förstöra allmänna konstverk på museer.

Och att en rektor skulle vika sig för att elevens skolpeng annars försvinner om eleven gör verk av sitt hot att byta skola, har endast att göra med usel ledning. Det är inte som Peter skriver ett resultat av att rektorn inte är pedagog. En ledare med ryggrad, vision och handlingskraft uppstår inte ur särskilda utbildningar, utan är en fråga om personlighet. Det enda rätta skulle vara att byta ut rektorn, men då skulle det kräva att friskolans styrelse driver den linjen, eller den kommunala skolans utbildningsförvaltning och det är som sades i inledningen inte möjligt då förutsättningarna inte finns.

Jag föreslår Peter att rösta med fötterna och byta skola. Kanske finns någon bättre att hitta.

Nya problem i skolan som bottnar i bristande ledarskap

Mobbning och uselt ledarskap är väl känt i skolans värld, men nu har vi nått nya höjder i och med rapporteringen från Borlänge där elever som inte är muslimer, åtminstone inte muslimer på rätt sätt, d.v.s. som flicka inte täcker sitt hår med sjal, får skorna spolade i toaletten.

Tydligen spottar även elever på vuxna, med vilket vi får antaga menas lärare och annan skolpersonal, liksom att de inte får hjälpa vissa elever. Med detta är det lätt att antaga att det antingen är en kvinnlig lärare som inte får hjälpa en pojke som anser att kvinnor inte är lika mycket värda som män, eller att läraren inte är muslim och därmed ovärdig.

Nu är beteendet helt horribelt.

Tyvärr är nog situationen runt omkring ännu mer skrämmande då skolchefen inte säger sig känna till situationen.

Hur skall ett olagligt och tillika från alla grundläggande värderingar i Sverige, kunna kvävas i sin linda om inte högste chefen känner till vad som händer i den egna verksamheten?

Troligen talar skolchefen Stefan Forsmark inte sanning utan han har blundat för att det förekommer och hoppats att det skall gå över eller att han skall få ett nytt uppdrag någon annanstans innan bomben bristerade. Att kunna påstå en sådan sak är naturligtvis magstarkt, om det inte vore för att röster som Nancy Olsen offentligt bekräftar det redan kända för de verksamma i skolans värld.

Nu är det usla ledarskapet i skolan redan känt, men det är troligen inte bättre ovanför skolchefen varför det är dåliga odds för att Sverige skall våga ta tag och lösa problem med religionsfrihet, yttrandefrihet och trygghet.

Det finns ingen resursbrist i skolan – återigen visat

Är det någon som är förvånad över slöseri med skolans resurser, som i detta fall personalens tid som är den överlägset största resursen.

Nu är skolan som institution känd för att lägga en stor del av sin tid på helt meningslösa aktiviteter som kan samlas under ”skolutveckling”, varför kommunikologi och tankeöverföring inte är särskilt förvånande.

Det är ej heller underligt att de som vädrar sitt missnöje i radio, inte hade ryggrad nog att ställa sig upp under denna dag och förklara att: ”Detta är nonsens”.

Resurser att köpa in denna ”utbildning för personalen” det finns det pengar till, men inte heller detta är nytt i skolans värld som är helt personaltillvänd och för länge sedan glömt bort att deras existens endast är till för elevens lärande.

Kuratorer och psykologer vill inte hjälpa elever

Det tycks inte finnas någon hejd på hur mycket resurser skolan säger sig behöva.

I dagens SvD redogör artikelförfattaren Frida Svensson (08-13 57 05, frida.svensson@svd.se) för att det enligt Skolinspektionen ofta helt saknas skolpsykologer inom det förebyggande arbetet.

2008 menar SvD att dåvarande skolminister Jan Björklund att det behövdes 1000 nya skolsköterske- och kuratortjänster. Av detta har enligt statistik från SKL ökningen varit 400 fram till och med 2014, dock utan statistik från friskolor.

Däremot är antalet skolpsykologer nära nog konstant över samma period, 666 år 2014.

Det ondgör sig helt naturligt en expert från Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa över.

”Jag tror inte man från politiskt håll har insett hur allvarlig situationen är. Det är alldeles för lite personal inom elevhälsan för att de skall kunna klara av att se de elever som mår så dåligt som många faktiskt gör”.

Hon som säger detta heter Britta Alin Åkerman och har arbetat med ungdomars hälsa sedan mitten av 60-talet enligt SvD.

Sedan spär artikeln på med fler experter och insatta.

Det är inte utan att man blir lätt spyfärdig över denna artikel. Inte för att det är fel på frågan som lyfts upp, utan för att det inte grävs djupare för att förstå vad det beror på att elevstödet är bristfälligt.

  • Skolpersonalen vill hellre själva ha utbildning och stöd från psykiatriker än att låta eleverna få den direkt.
  • Kuratorer, psykologer och skolsköterskor vill inte ha hjälp fast de kan få den.

Och inte bryr sig media om dessa uppgifter heller, inte ens när det läggs framför näsan på dem.

Hur kan jag påstå något sådant kanske du undrar?

Därför att jag redan 2006 erbjöd kommuner i Stockholmsområdet en gratis psykiatriresurs med fokus på förebyggande arbete.

Resultatet var att INGEN kommun ville ha denna resurs.

I två fall kom jag och psykiatrikern till möte med förvaltningsledningen och i ett fall även en intresserad skola och rektor.

  • I Sundbyberg var de centralt ansvariga för skolpsykologerna inte intresserade utan de ville hellre att eleverna tog livet av sig.
  • I Upplands-Bro var en rektor mycket intresserad, men blev överkörd av sin personal inom elevhälsan psykolog, kurator och skolsyster. De ville inte att eleverna skulle få denna möjlighet, istället ville de själva ha samma stöd.

Det var självklart helt ofattbart med båda reaktionerna men när undertecknad kontaktade Aftonbladet visade inte de heller något intresse för frågan.

Läs själv vad som skrevs i Mail till Aftonbladet.