Category Archives: Dålig chef

Ditt barns lärare kanske inte kan tala och förstå svenska

Här ett exempel på hur lärarlegitimationskrav slår mot skolan.

Grunden för att lära sig något är att förstå det språk som används och för att klara sig i det land man lever som vuxen behöver man givetvis kunna tala, skriva och förstå landets språk.

Det är självklart därför det viktigaste i svenska skolan att eleverna lär sig det svenska språket och utvecklar det med svensktalande kamrater, läsande av böcker och dialog med en lärare som talar svenska.

Att som i fallet Borlänge läsa följande citat när det visade sig att föräldrar klagat på att klassföreståndare och lärare inte kunde tala eller förstå svenska:

”Borlänges chef för för- och grundskolor, Ulrika Forsell, ombads av DT kommentera de svenskklena klassföreståndarna.

– Jag ser det som en tillgång. Det är så samhället ser ut och det är så vi vill ha det, ett rikt kulturellt samhälle,…”

Och

”Ansvarig politiker, Mari Jonsson (S), var till och med nöjd: ”I dag när det är så stor brist på lärare är jag glad att vi har rekryterat flera personer med utländsk bakgrund som har akademisk utbildning”.”

Visar som vanligt var problemet sitter, i ledningen.

Fisken ruttnar som alltid från huvudet och ned.

Enda lösningen är att skära bort det ruttna och jobba sig nedåt.

Och självklart är lärarlegitimation inte en garanti heller för kompetens eller förmåga hos lärare, utan endast ett skråtänkande.

Annonser

För rektor är en lärare som dömts för sexualbrott en tillgång för det får ändå ingen konsekvens om det upptäcks

Vikariehantering är en aktivitet som när den analyserades tillsammans med övriga normala aktiviteter för en skola visade sig vara dyr och tidskrävande, tillika med tvivelaktigt resultat vad avser lärande.

Nu finns det olika slags frånvaro för en lärare, dels de som är planerade och dels de som är oplanerade. Nu är det lätt att tro att det är problemfritt med planerad frånvaro, men då missar man poängen med att ge eleverna en kvalitativ utbildning och säkerställa att läraren har möjlighet att följa och stödja sina elever.

En upptäckt som nu gjorts i Stockholm via SvD är att skolor inte gör någon bakgrundskontroll av de vikarier som tas in, se SvD för att läsa mer.

Som vanligt skyller rektorer och utbildningsförvaltning  på resursbrist, när det egentligen handlar om att de inte klarar av att göra sitt jobb.

Det går självklart att se till att den vikariepool som skolan använder sig av kontrolleras dels utifrån lagstadgade krav  med registerutdrag från Polisen och dels utifrån kompetens och förmåga att lära ut.

Då vet skolan vilka som de kan välja bland och skulle det inte finnas någon godkänd vikarie tillgänglig är det dags för rektor att själv gå in och ta rollen som lärare. Det torde göra rektor uppmärksam på att det finns ett problem i skolan vad avser personalförsörjning och samtidigt innebära en möjlighet till att känna av hur eleverna presterar och stämningen i skolan.

Och om rektor med avsikt inte gör bakgrundskontroller beror det på att det är en kostnad som denne vill undvika och då gärna tar en genväg, självklart skylls det på resursbrist om det upptäcks men eftersom det inte blir några konsekvenser så är det en helt självklar genväg för den rektor som inte bryr sig om sina elever.

Rektorers bidrag till katastrofen i svenska skolan

Programmet ”Gympaläraren” visar med all tydlighet hur stort problemet med bristande ledarskap är i svenska skolan.

PISA är symptom på allvarliga fel.

Ledarskapsbristen är på intet sätt nytt, vilket bl.a. undertecknads artikel i Aftonbladet år 2006 lyfte fram med rektorers och skolförvaltningschefers nöjdhet med 20% underkända elever i årskurs 9.

Och i detta avsnitt av ”Gympaläraren” visar rektorn för Vanstaskolan hur en dålig rektor tanker och agerar, tyvärr är han inte ensam i Sverige utan i majoritet.

Spola fram till 16:15 i avsnittet och hör orsaken till varför skolan är som ett rö för vinden.

För dig som vill se hur det fungerar på en skolan med en med intelligent rektor så lyssna från 14:00.

Svenska skolan, en studie i bristande ledarskap

Ett program som jag missat och när jag läste Paulina Neudings artikel i SvD i dag inser att jag måste se.

Du hittar programmet här och Det är sex avsnitt, börja med det första och läs Neudings artikel nedan.

Jag minns inte när jag senast såg något som så effektivt ringade in ett svenskt samhällsfenomen som tv-serien Gympaläraren i SVT, belönad med tv-priset Kristallen som ”årets program” i början av september.

Serien har inte som syfte att visa nedgången i den svenska skolan, och kanske är det därför den är så avslöjande. Egentligen handlar det om motion. Programledaren, Kalle Zackari Wahlström, återvänder till sin gamla högstadieskola i Ösmo för att få barnen att bli mer fysiskt aktiva. Det är när man får se hur handfallen skolan står när det gäller att få barnen att röra på sig, som det blir tydligt hur dysfunktionell den är också i övrigt.

På den första gymnastiklektion som tv-tittarna får följa är 17 av 34 elever frånvarande. Skolan vet inte var de befinner sig. En flicka har inte dykt upp på över ett år. Skolan vet inte var hon är. Det blir upp till SVT och Zackari Wahlström att leta rätt på henne och ta reda på varför hon inte deltar i obligatorisk undervisning. Skolan gör det inte.

Vuxenvärlden har inte bara resignerat inför sådant som rör själva skolplikten. Man ger upp om barnens socialisering; hur man pratar med varandra. Hur man beter sig på en gemensam arbetsplats.

En diskussion om en tvättmaskin är symptomatisk. Det visar sig när Zackari Wahlström pratar med eleverna att några skolkar från gympan för att de inte har träningskläder. Han erbjuder sig att skaffa fram lånekläder, men rektor protesterar. Det skulle kräva en tvättmaskin och någon anställd som administrerar tvättandet. Det är först när Zackari Wahlström bär in en tvättmaskin som systemet med lånekläder kan sättas i bruk.

Ingen tycks slås av tanken att elever som lånat kläder från skolan också lämnar tillbaka dem tvättade, strukna och vikta nästa dag, eftersom det är en del av skolans uppgift att göra socialt välanpassade människor av sina elever.

”Hur exekverar man ett sådant förbud?” protesterar rektor när Zackari Wahlström föreslår att skolan förbjuder spel på plattor i lokalerna. Det är en dystopisk syn som utspelar sig när eleverna sitter i långa rader i mörker på rasterna och stirrar i sina skärmar – lustigt nog tillhandahållna av skolan och inte låsta för spel eftersom skolan har en policy om ”öppenhet”. Återigen är det först när SVT får till ett spelförbud under en vecka och rullar in pingisbord som barnen släpper plattorna och leker.

Varför har ingen tidigare sagt till barnen att lägga undan skärmar och ta ut hörlurar ur öronen så länge de befinner sig i skolan, av respekt för kompisar, lärare och skolan som institution?

Det är möjligt att Vanstaskolan i Ösmo är ett unikum. Mer troligt är att det är såhär stök, resignation och brist på auktoritet i den svenska skolan ser ut.

Skolan har redan en ledarkris

Sveriges skolledarförbund tog till storsläggan när de fick utrymme hos SvD för att prata sig varm för vad som behöver göras för att rädda svenska skolan.

Blev någon förvånad när lösningen heter mer pengar till skolledarna?

De talar om att ”…regleringen och kriterierna för vilka lärare som kan komma i fråga för lärarlyftet ha ett het annorlunda ut” och ”…regeringen riskerar att skapa en ledarkris i skolan…de ensidiga satsningarna på lärarnas löner har medfört ökande svårigheter att rekrytera lärare med ledaregenskaper till tjänster…där lönen och arbetsvillkoren i övrigt inte kan konkurrera.”

Eller på ren svenska att många av oss skolledare har nu sämre lön än vissa lärare.

Är det ett problem om bra lärare har högre lön än rektor, eller annan icke undervisande personal?

Om vi vill ha en skola där det viktigaste är att spendera tid med elevens lärande och denna tid samtidigt visar sig ge resultat, kan det endast vara positivt.

Det tragiska är att Matz Nilsson som ordförande för Sveriges skolledarförbund har rätt i att den höjda lön som regeringen givit s.k. förstelärare inte på något sätt är kopplat till vare sig mer tid med elevens lärande eller resultat hos förstelärarens elever.

Istället har pengarna gått till de som av andra luddiga skäl, kan förmodas vara personer som har bra relation till de som beslutar om högre lön i kommunen och skolan för dessa statliga extrapengar, ligger bra till.

Resultatet är löneinflation utan kvalitets- eller produktivitetsökningar.

Och inte blir det bättre med Sveriges skolledareförbunds förslag, som endast tycks grunda sig på avundsjuka och inte tankar på elevernas nytta.

”Du skall fan bli av med jobbet”

På något sätt känns det meningslöst att engagera sig i skolan.

  • Riksdag och regering bryr sig inte om att styra skolan mot ett mål som är värdefullt för det svenska samhället.
  • De politiska partierna har olika intressen av att behålla den struktur som etablerats de senaste 20 åren med friskolor.
  • Fackföreningarna vill inte effektivisera skolan utan talar om förstärkt skråväsende i form av lärarlegitimation och fler lärare även när det inte behövs.
  • Folk i gemen bryr sig endast som sig själva och är ointresserade av att engagera sig i något som ger utdelning inom fem år och skyller de egna barnens beteende på alla andra än sig själva.
  • Skolledare har mindre ryggrad än någonsin, inga visioner och verkar ointresserade av att leverera, än mindre styra upp ej fungerande organisationer.

Det gör att insändare som Peter Olofssons, gymnasielärare i Göteborg, passerar obemärkt förbi dem som skulle kunna göra något.

Men vad tusan, varför skulle andra i skolbranschen bry sig när inte ens hans egen rektor gör det?

Peter skriver om hur snorungar i hans klass saboterar hans lektion utan att rektorn gör något. Jo, de byter ut Peter och låter snorungens beteende premieras.

Nu vet jag inte om Sverige någonsin innehaft positionen som världsledande inom skolans värld, men Peter har självklart en poäng med att det inte går att ha en elev som beter síg som snorungen han exemplifierar med, som att förstöra allmänna konstverk på museer.

Och att en rektor skulle vika sig för att elevens skolpeng annars försvinner om eleven gör verk av sitt hot att byta skola, har endast att göra med usel ledning. Det är inte som Peter skriver ett resultat av att rektorn inte är pedagog. En ledare med ryggrad, vision och handlingskraft uppstår inte ur särskilda utbildningar, utan är en fråga om personlighet. Det enda rätta skulle vara att byta ut rektorn, men då skulle det kräva att friskolans styrelse driver den linjen, eller den kommunala skolans utbildningsförvaltning och det är som sades i inledningen inte möjligt då förutsättningarna inte finns.

Jag föreslår Peter att rösta med fötterna och byta skola. Kanske finns någon bättre att hitta.

Nya problem i skolan som bottnar i bristande ledarskap

Mobbning och uselt ledarskap är väl känt i skolans värld, men nu har vi nått nya höjder i och med rapporteringen från Borlänge där elever som inte är muslimer, åtminstone inte muslimer på rätt sätt, d.v.s. som flicka inte täcker sitt hår med sjal, får skorna spolade i toaletten.

Tydligen spottar även elever på vuxna, med vilket vi får antaga menas lärare och annan skolpersonal, liksom att de inte får hjälpa vissa elever. Med detta är det lätt att antaga att det antingen är en kvinnlig lärare som inte får hjälpa en pojke som anser att kvinnor inte är lika mycket värda som män, eller att läraren inte är muslim och därmed ovärdig.

Nu är beteendet helt horribelt.

Tyvärr är nog situationen runt omkring ännu mer skrämmande då skolchefen inte säger sig känna till situationen.

Hur skall ett olagligt och tillika från alla grundläggande värderingar i Sverige, kunna kvävas i sin linda om inte högste chefen känner till vad som händer i den egna verksamheten?

Troligen talar skolchefen Stefan Forsmark inte sanning utan han har blundat för att det förekommer och hoppats att det skall gå över eller att han skall få ett nytt uppdrag någon annanstans innan bomben bristerade. Att kunna påstå en sådan sak är naturligtvis magstarkt, om det inte vore för att röster som Nancy Olsen offentligt bekräftar det redan kända för de verksamma i skolans värld.

Nu är det usla ledarskapet i skolan redan känt, men det är troligen inte bättre ovanför skolchefen varför det är dåliga odds för att Sverige skall våga ta tag och lösa problem med religionsfrihet, yttrandefrihet och trygghet.