Author Archives: 4ril

Självklart skall Reepalus förslag skrotas då stiftelser är svaret

Detta inlägg är en replik till Mp-politikernas inlägg i SvD som inte togs in av dito tidning.

Illmar Reepalus förslag till vinstbegränsningar visar på en total oförståelse för vad som driver ett företag, dess ledning och ägare.

Han har gått vilse i teknikaliteter med sin begränsade insikt i möjligheter till kreativ bokföring som finns hos både kriminella och laglydiga.

Det enda fungerande systemet för att främja valfrihet, minimera risken för fusk och att säkerställa att verksamhetens innehåll är i fokus är att helt förbjuda aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, ekonomiska föreningar och enskilda firmor inom verksamhet som finansieras av medel från offentlig verksamhet, direkt eller indirekt.

Kvar står endast stiftelser som driftsform.

Och för att säkerställa rätt syfte behövs en lagstiftning som sätter ramarna för stiftelserna.

En stiftelse skall heller ej kunna äga andra driftsformer och på så sätt göra omfördelningar inom en koncern eller liknande, eller göra affärer med verksamheter som ägs direkt eller av närstående till stiftelsens styrelse eller ledande personer.

Med rätt syfte kommer verksamheten vare sig det är inom exempelvis sjukvård, skola, dagis eller äldrevård självklart att kunna göra vinst och därmed även ges möjlighet att kunna premiera sin personals arbete med att effektivisera och topprestera, med exempelvis högre löner medan konkurrerande stiftelser som är mindre innovativa och med sämre förmåga att attrahera brukare, ledare och medarbetare kommer slås ut.

I så personalintensiv verksamhet som nämnda exempel inom sjukvård, skola, dagis och äldrevård behövs nytänkande liksom ett stort personligt engagemang hos ledare och medarbetare för att skapa det sanningens ögonblick, mötet mellan verksamhet och brukare, som krävs för att kunna tala om hög kvalitet.

Det enda sättet att uppnå det är med styrelse och ledning som tillsammans med medarbetarna skapar en kultur som andas ”att göra rätt för sig” vilket är långt från dagens ”att vara smart”, ”att skylla på andra”, ”att sko sig när möjlighet ges”, ”att kräva”, ”att jobba hemifrån”, ”jag bara lydde order”, ”dagens lagstiftning ger den möjligheten” och liknande egenskaper hos dagens ägare, styrelser, ledning och medarbetare som får till följd att patienter dör i väntrummet, att elever får för höga betyg, att vinster går till utdelningar före verksamhetsutveckling m.m.

Oavsett hur valfriheten skall se ut i framtiden, är stiftelseformen den grundbult som säkerställer att de som arbetar har brukaren i fokus och inte mammon.

Med stiftelseformen är det sanningens ögonblick som är bärande för verksamheten och förmågan att utveckla arbetsformer, pedagogik, vård, tekniska hjälpmedel etc.

För det behövs ingen omfattande utredning, utan endast en detaljering av ett gemensamt ramverk för syfte samt ett förbud mot alla andra driftsformer inom verksamhet som finansieras av medel från offentlig verksamhet, direkt eller indirekt.

Jag har med detta givit utredningen dess direktiv och inriktning och förväntar mig ett färdigt förslag innan utgången av 2017 initierat av Regeringen via Miljöpartiet som kan bli lag 2018.

Bild

Så här i skolstartstider är det läge för dig som förälder att hjälpa ditt barn att hitta drivkraften

Är du säker på att du valt rätt skola till dina barn?

Det är snart på semestrarna och vad är då lika självklart som kräftpremiären?

Jo, att media intresserar sig för skolan då höstterminen snart drar igång.

Det är självklart lika trevligt som när en ny årstid gör entré, men det tycks vad gäller skolans område vara lika lite att göra åt som med väder och vind.

Nu lyfter SvD upp två faktorer som de menar stöds av forskning som relevant för elevernas resultat:

  • Lärarnas kvalitet
  • Antalet lärarledda timmar

Och för dig som vill lära dig något om hur svenska skolan svarar upp mot dessa två parametrar så rekommenderas du att läsa

  1. 2006 års rapport
  2. 2009 års rapport
  3. Det som inte mäts finns inte

Den modell som togs fram i början på år 2000 och som använts av flera kommuner och privatskola, visar hur dessa två parametrar står sig för respektive skola.

Det som skribenten Lydia Wålsten vid SvD inte frågar sig är hur det kommer sig att det inte finns aktuell information per skola om dessa två faktorer.

Resultatet är nedslående.

Sparka tillbaka okunniga elever

Nu kommer rubriker in i sommartidningen om att studenter har otillräcklig kunskap i svenska för att läsa historia.

Detsamma tycks gälla kunskaperna i engelska som är det andra språk som krävs förkunskaper i för att kunna tillgodogöra sig historiestudierna.

Paul Sjöblom vid Stockholms universitet menar att försämringen är påtaglig åtminstone de senaste 10 åren.

Han säger vidare att de vid historiska institutionen lägger tid på att lära studenter läsa och skriva svenska som inte har med historieutbildningen att göra.

Ett centralt uttalande i artikeln är: ”Det släpps igenom människor med en skriv- och läsförmåga som gör att vi inte kan börja där vi skulle önska med att lära dem historia.”

Hur kommer det sig att Stockholms universitet lägger tid på det de inte skall lägga tid på?

Varför sitter Paul Sjöblom och klagar i media över något han själv kan styra över?

Det finns endast en lösning och det är att rena vid källan när föroreningar uppstår.

Nu är Sverige förorenat av okunniga elever, som antagits till en utbildning de inte har förmåga att klara av. Dessa okunniga elever skall då kastas ut från utbildningen, naturligtvis. På så sätt löser Stockholms universitet problemet direkt.

Oavsett vad som är orsaken till att elever är okunniga, men med denna grundläggande orsakskedja att falla tillbaka på:

Inkompetent skolledning -> Inkompetent lärare -> Okunniga elever

Förklaring;

  • Inkompetent skolledning anställer inkompetenta lärare eller tar inte bort inkompetenta lärare (det finns alltid risk för felrekryteringar), se nedan, eller kräver att högre betyg än vad kunskapsnivån visar skall sättas för att det gynnar skolan/skolledningen.
  • Inkompetent lärare lär inte ut eller ställer inte krav på sina elever och sätter betyg som inte är i paritet med kunskapsnivån hos eleven, oavsett om det är p.g.a. egen inkompetens, press från föräldrar eller skolledning.

så är det enda rätta för alla, oavsett var i kedjan du befinner dig, att säga stopp när du får undermålig kvalitet till dig. Det må vara en okunnig student från gymnasiet till universitetet; en okunnig höstadieelev till gymnasiet; en okunnig grundskoleelev till gymnasiet, en okunnig mellanstadieelev till högstadiet; skicka hem dem och säg åt dem att gå och klaga hos föregående skola och lärare.

Inte sitter den som köpt en trasig vara i en affär och gnäller, börjar försöka laga på egen hand den trasiga varan, nej det finns konsumentköplag, med rätt att reklamera och få en ny vara. På samma sätt skall du som lärare och skolledare förhålla dig till skadat gods i form av okunniga elever, skicka hem dem och säg åt dem att de inte är välkomna förrän de uppfyller kraven.

Vågar du läsa dessa fakta om friskolorna?

Så har då Daniel Suhonen tillsammans med Mats Arnhög, Anne-Marie Pålsson och Sten Svensson skrivit ett inlägg i DN, d.v.s. de var fina nog att tas in på DN debatt.

Det tragikomiska är för det första att de talar om att: ”Aktiebolagets fokus på lönsamhet innebär att de är tvungna att försöka exkludera svagpresterande elever.”

Nu är detta något som förts fram sedan 2001 av Mikael Flovén som visat att skolpengen är felberäknad både i beskrivningar här på 4RIL och i media, bl.a. i Borås tidning 2013. Utskick gjordes till alla Sveriges kommuner år 2013 i ämnet liksom till alla större tidningar, se debattartikeln i Skolpengen är felaktig.

Det är dessutom något som Daniel Suhonen fick förklarat av Mikael Flovén när de träffades i december 2014. Tyvärr valde Daniel Suhonen att skriva artiklar i ämnet på egen hand eller med andra istället för med Mikael Flovén som gav honom underlag och fakta i ämnet. Eller som han uttryckte i februari 2015 på frågan om de skulle göra något tillsammans eftersom det var var de tillsammans diskuterade under genomgången av de strukturella fördelarna friskolor har och vad det medför:

”Tack!

Just nu har vi fullt, vi återkommer.

D”

Debattörerna talar även om att friskolor vill ha elever som kostar lite att undervisa:

Grundskolan är obligatorisk för alla barn och enligt skollagen ska den vara likvärdig. Det innebär att alla barn har rätt till en utbildning av hög kvalitet utan hänsyn till föräldrarnas ekonomiska eller sociala förhållanden. Den övergripande principen för skolpolitiken i en demokrati är att alla ska inkluderas. Skolpolitiken skall inriktas på att alla elever garanteras rätten att få gå i en bra skola och få en bra utbildning av hög kvalitet. Alla skolor ska vara bra skolor.

Den principen blir omöjlig att leva upp till om man har aktiebolagsskolor. Enligt aktiebolagslagen ska ett aktiebolag ha som mål att gå med vinst. Drivkraften att vända sig främst till de elever som kostar lite att undervisa blir därför mycket stark för det är ju dessa som genererar den största vinsten. De fungerar väl i skolan och presterar bra även med låg lärartäthet och de behöver inget eller lite extra stöd för att nå målen. Den skolpeng dessa elever tilldelas räcker väl till att täcka de kostnader aktiebolaget har för utbildningen och det blir dessutom över till vinst.

Det är exakt vad Mikael Flovén betonade för Daniel Suhonen och även skrivit artiklar om i media tidigare bl.a. i GP 2013. Självklart är detta skåpmat sedan länge då Mikael Flovén släppt två rapporter i ämnet tillsammans med Svenskt Näringsliv 2006 och 2009 vilka du hittar här.

Och som lök på laxen tar de upp Peje Emilsson och hans försvar för vinster i skolan.

Senare när det blev möjligt att tjäna mycket pengar på skolaktiebolag ändrade sig tydligen Peje Emilsson. I dag är han en av de flitigaste förespråkarna för att aktiebolag ska kunna göra vinster i skolan dock utan att driva i bevis att just vinstintresset bidrar till att uppfylla det demokratiska målet.

De ideellt drivna friskolorna däremot, precis som Peje Emilsson sa, är den bästa formen att driva privat/valfri skola. Allt eventuellt överskott i dessa återinvesteras i skolverksamheten till gagn för dess elever i motsats till aktiebolagen som delar ut eventuellt överskott till gagn för sina aktieägare.

Att Peje talar för sin sjuka mor är inte underligt, men det har Mikael Flovén också tagit upp tidigare, dessutom i artiklar som ratats av DN och SvD som exempel.

Här har även visats att vinsten inom exempelvis skolkoncernen Academedia egentligen är fyra gånger större, jämfört med vad de officiellt redovisar.

Att stiftelseformen är den enda möjliga är dessutom det Mikael Flovén diskuterat länge, även med Daniel Suhonen och även försökt få in i media som DN år 2014 under rubriken

”Lyft in all aktiebolagsägd skolverksamhet i en stiftelse”

Se debattartikeln som ej publicerades av DN här: Replik av Mikael Flovén på Peje Emilssons debattartikel

och i SvD år 2016 under rubriken

”Förbjud strukturella vinster i välfärden”

Se debattartikeln som ej publicerades av SvD här: Replik på förbjud förluster i välfärden

i båda fallen utan att lyckas.

Det är alltså inget nytt, utan som vanligt kopierat och stulet material utan att ange upphovsman, liksom senkommet från de som kunnat göra något i åratal, liksom att media under så många år tryckt tillbaka sanningen.

Det är inte utan att frågan om varför de inte gjort något tidigare måste ställas när fakta har funnits tillgängliga så länge.

Rädslan i svenska skolan

Går det att skapa ett gott samhälle när skolan trycker ned och bestraffar den som tar upp det obehagliga även om det är sant?

Det beskrivs av Inger Enkvist som:

I den intellektuella världen och inte minst på universiteten pågår en dragkamp mellan dem som anser att deras uppgift är att försvara det de menar är gott, och dem som sätter sökandet efter sanning först.

Den som gräver fram fakta som strider mot en värdering kommer att utsättas för mobbning, förtal, trakasserier som i förlängningen leder till att möjligheten att försörja sig hotas.

Inger refererar till forskning av Alice Dreger som:

”Vill få oss att se att upplysningstiden, som kan sägas inledas med Galileo, går mot sitt slut om vi inte försvarar fakta både i pressen och på universiteten, och att vi måste fortsätta med grävande journalistik och förutsättningslös forskning”.

När den akademiska världens sökande efter fakta, samband och sanning hotas är steget inte långt från att krig börjar kallas fred.

Det börjar dock inte där, utan åtminstone redan i grundskolan med vad som får sägas, göras och uttryckas.

Då är det med stor sorg jag kan konstatera att det inte är bättre ställt där eftersom behovet av att upprätthålla skolans varumärke är så viktigt för att kunna attrahera elever att välja skolan.

Varje negativitet som kan påvisas som mobbning av elever, våldtäkter av elever, dåliga lärare, brister i stöd till elever, ineffektivitet i verksamheten; inget av det får komma ut och helst skall det inte talas om utan tryckas ned och gömmas med rektor och kommunledning  i spetsen, medhjälpare i form av lärare och personal.

Det är i en sådan omgivning som berättelser från Helena Edlund blir självklara, att allt skall ske anonymt:

”Häromdagen fick jag ett långt mail från en lärare på en helt vanlig svensk skola. Berättelsen från våra barns vardag var hårresande – men läraren var redo att berätta först om jag avidentifierade personen, ”annars förlorar jag mitt jobb…”

Vi har alldeles för ofta tagit del av händelser där den som våldtagits, mobbats eller på annat sätt utsatts som elev av andra elever eller lärare, flyttats från skolan medan den kriminelle gärningsmannen går kvar.

Ingen vill heller tala om hur lärande bedrivs i många skolor, där läraren kommer in och ger eleverna ett papper med uppgifter som de sedan får arbeta med på egen hand när läraren gått ut för att komma tillbaka igen när lektionen skall till att sluta.

Ingen vill protestera mot de glädjebetyg som rektor tvingar läraren att sätta eller mot de kollegor som förklarar att annars hotas våra jobb.

Ingen vill tala om att den ineffektiva kommunala skolan givit upphov till friskolornas expansion då skolpengen sätts med utgångspunkt i den ineffektiva kommunala skolans kostnadsnivå, vilket alltid kommer att vara högre än en friskolas då det även finns strukturella kostnadsskillnader som vare sig lärarfack eller kommunalledning vill göra något åt.

Denna rädsla för fakta och sanning sitter djupt i skolans ledning, hos personalen och sprids till eleverna som lär sig att det bästa är att ljuga, vidmakthålla ytan, bortse från fakta och tillsammans med gruppen jubla över kejsarens nya kläder.

När eleverna tagit sig igenom grundskolan,  gymnasieskolan och  universitetet väntar så anställning inom offentlig eller privat verksamhet där begreppet ”högt i tak” används på samma sätt som i Djurfarmen. Istället kan den som arbetat de senaste 30 åren vittna om en tilltagande rädsla hos personalen, i Sverige, där få vågar säga att kejsaren är naken.

Svensken håller tand för tunga. Psykologer, poliser, lärare och socialsekreterare. Sjuksköterskor, präster, väktare, affärsbiträden. Handläggare på Migrationsverket. Jurister. Journalister. Gode män. Politiker. Affärsmän. Personer ur alla läger förenas i samma ställningstagande: ”Jag har så mycket jag vill berätta om men jag kan inte göra det öppet.”

Dessa personer är också föräldrar.

Det finns ett uttryck ”Fisken ruttnar från huvudet och ned”, men vad göra när hela fisken förmultnat?

För rektor är en lärare som dömts för sexualbrott en tillgång för det får ändå ingen konsekvens om det upptäcks

Vikariehantering är en aktivitet som när den analyserades tillsammans med övriga normala aktiviteter för en skola visade sig vara dyr och tidskrävande, tillika med tvivelaktigt resultat vad avser lärande.

Nu finns det olika slags frånvaro för en lärare, dels de som är planerade och dels de som är oplanerade. Nu är det lätt att tro att det är problemfritt med planerad frånvaro, men då missar man poängen med att ge eleverna en kvalitativ utbildning och säkerställa att läraren har möjlighet att följa och stödja sina elever.

En upptäckt som nu gjorts i Stockholm via SvD är att skolor inte gör någon bakgrundskontroll av de vikarier som tas in, se SvD för att läsa mer.

Som vanligt skyller rektorer och utbildningsförvaltning  på resursbrist, när det egentligen handlar om att de inte klarar av att göra sitt jobb.

Det går självklart att se till att den vikariepool som skolan använder sig av kontrolleras dels utifrån lagstadgade krav  med registerutdrag från Polisen och dels utifrån kompetens och förmåga att lära ut.

Då vet skolan vilka som de kan välja bland och skulle det inte finnas någon godkänd vikarie tillgänglig är det dags för rektor att själv gå in och ta rollen som lärare. Det torde göra rektor uppmärksam på att det finns ett problem i skolan vad avser personalförsörjning och samtidigt innebära en möjlighet till att känna av hur eleverna presterar och stämningen i skolan.

Och om rektor med avsikt inte gör bakgrundskontroller beror det på att det är en kostnad som denne vill undvika och då gärna tar en genväg, självklart skylls det på resursbrist om det upptäcks men eftersom det inte blir några konsekvenser så är det en helt självklar genväg för den rektor som inte bryr sig om sina elever.