Tid med elev – en bristvara


I SvD i söndags den 21:a januari så uppmärksammas att eleverna vid Universitet och högskolor får allt mindre tid med läraren.

De främsta orsakerna till detta uppges vara

  1. Statens finansiering som minskat med sju miljarder mellan 1994 och 2011, som anses relaterat till det s.k. ”produktivitetsavdraget” d.v.s. näringslivets produktivitetsökning används för att minska den högre utbildningens finansiering.
  2. Det anses ofint att undervisa, istället vill lärare och professorer forska, eller på näringslivsjargong: osexigt.

Uppenbarligen är det inte samma problem vid exempelvis Stanford i USA, som omnämns i artikeln. Där är det fint att undervisa och det ställs höga krav på att kunna undervisa för att ens bli anställd som lärare, samtidigt som det betalas ordentligt. Siffran 70% anges också som andelen undervisning för en lärare vid Stanford.

I dagens Sverige berättar en historielektor att han lade 2,5 gånger mer tid på samma kurs på 80-talet än vad han i dag gör.

Det är det utbudsteoretiska inslaget.

Vad gäller efterfrågan så är det inte nytt att det redan på 80-talet fanns önskemål om mer tid med lärare, men det var kanske mer av intresseskäl, och nog fanns det individer som lyckades komma in på exempelvis ekonomlinjen utan att kunna räkna.

Och med den allt sämre kvaliteten på lärare i grund- och gymnasieskolan, samt att det som följd spottas ut elever med bristande kunskaper som ändå tas in i det svällande Universitets- och högskolemaskineriet, menar artikeln att efterfrågan på mer tid med lärare blir ännu mer akut. I rubriken sammanfattas det som: ”Katastrof för svaga elever”.

Nu är det inget nytt att det är tid med elev som är grunden för all undervisning. Se exempelvis KMF Ventures banbrytande forskning inom området i början av år 2000.

Naturligtvis förutsatt hög kvalitet på läraren och dennes undervisning, inte som anges i artikeln att seminariets första timme körs lärarlöst då det inte finns finansiering att betala för undervisning.

Kvaliteten i mötet med elev och andelen tid med elev sätter tonen redan i grundskolan. Det är där lärarna skall styras med ekonomiska medel och tydliggöras att det är mötet med elev som är det fina och värdefulla i all slags lärande.

Men denna insikt är ingalunda unik. I alla möjliga sammanhang i Sverige så premieras inte det gedigna arbetet, vare sig det är i näringslivet, det offentliga eller som facklig representant. På många ställen är det betydligt mer lukrativt att sitta som mellanchef, samordnare eller fackrepresentant än att arbeta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s