Trenden för elevernas resultat i årskurs nio vid nationella prov i svenska är oroande. Redan 2016 skedde en förändring, men i och med 2017 års resultat så är det inte längre en engångshändelse.
Både hos fristående och kommunala skolor är försämringen påtaglig. Från att ha legat konstant lågt, inte minst hos fristående skolor där det knappt varit mätbart, är resultaten i svenska nu i paritet med de i samhällskunskap och fysik. Numera är engelska det ämne där eleverna presterar bäst.
Och om svenska språket blir svårare att hantera för eleverna som skall börja gymnasiet, vad kommer det att innebära för hur de lyckas tillgodogöra sig ämnena i de fortsatta studierna, inte minst när de kommer till Universitetet, om de ens klarar av att ta sig in där med språksvårigheter.
Vad innebär denna försämring i elevernas möjlighet att vara en del av samhället om bristerna i det egna språket kvarstår?
