Mina barns skolgång är helt i händerna på hur aktiva och engagerade lärare de har, inte på lärarnas kunskaper


Mina söner började i sexan förra hösten. Det var dags för ny skola och nya klasser. Första gången de skulle dela på sig som de tvillingar de är. Efter fem år av trygghet i den lilla skolan med enstaka lärare som inte enl mig gjorde sitt jobb var det dags för storskolan. 

Slutet av årskurs fem var för min ena son stökig, delvis pga skilsmässa, pappas sjukdom och till en viss del på att han är en orolig själ som behöver arbetsro, påminnelser och uppmuntran. Pappan och jag satt med mentorn och sonen ett flertal tillfällen och gjorde upp planer så att allt skulle funka Var det ngt pappan och jag var ense om var det barnen och skolan. Så inför årskurs sex tänkte vi, att det är lika bra att ta tag i lärarna på en gång. De nya lärarna fick info om eleverna vid övergången och vi hade ett snabbt utvecklingssamtal. Där tog vi upp det att vi som föräldrar vill få information på en gång om ngt strular, om han stör, inte hänger med, om inte läxor lämnas in etc. Allt lät jättebra även fast vi hade våra aningar om att det inte skulle funka. Det fanns inget riktigt engagemang hos läraren/mentorn.

Mkt riktigt, inget hördes, vi pratade med vår son om läxor, koncentrationen mm. Visst han låg inte först i alla ämnen, missade några läxor men vi hörde inget av läraren. Tills en dag. Dagen före sportlovet. Ett brev damp ner i brevlådan hos pappan. Sonen hade efter tre påminnelser inte kommit in med arbetet i No… Vänta nu? Vi hade frågat sonen han trodde det var klart han hade lämnat in…men det var inte tillräckligt utförligt enl läraren.

Men HUR kan detta brev bara dimpa ner i brevlådan. Vi har talat om via utvecklingssamtal, mail mm att vi vill ha info på en gång via mail eller telefon ang läxor om det inte funkar. Pappan hade eftersom han var sjuk varit närvarande i skolan vid flertalet tillfällen utan att få höra ngt från ngn lärare. Jo det vi fick höra var att dessa sexor var de värsta de haft.

Tyckte lärarna – inte studiektorn, han tyckte det funkade bra men att de var lite pratiga – vilka 13-åringar är inte det?

Sonen satt på sportlovet efter skidåkningen och gjorde sitt arbete, det stod i brevet att det skulle vara klart på en vecka. Måndagen efter lovet gick han och letade upp läraren – hon var på semester i två veckor…

Vi började en mail och telefonkorrespondens med lärarna efter lovet. Mest pappan. De ord som kom ur hans mun var inte snälla. I vissa samtal grät lärare, det kom fram att sonen och klassen inte fungerade alls, vilket inte brorsans klass inte heller gjorde… I den klassen skrev föräldrarna ett gemensamt brev till rektorn ang situationen i klassen och vår syn på lärarna. Många elever bytte i samband med detta skola.

En eloge till studierektorn i detta – han tog tag i detta och alla nyblivna sjuor har nu bytt mentorer. Vi stannade kvar i skolan, vi tänkte att sämre kan det inte bli.

Det blev mkt bättre. I bägge sönernas klasser har vi nu engagerade lärare, de tar tag i problem stora som små på en gång, de försöker få eleverna att förstå att de är bra, de är pratiga men goa ungar som de säger. Vi är på god väg. Men att det ska behövas ilska, brev, hot om byte av skola etc för att skolan ska vakna, tragiskt.

Ett svar till “Mina barns skolgång är helt i händerna på hur aktiva och engagerade lärare de har, inte på lärarnas kunskaper

  1. Tragiskt eller inte, föräldrars möjligheter att påverka och förändra är stor.
    Hoppas fler följer ert exempel oavsett vilken dignitet problemet må vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s